Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i förbindelse med denna. Af intet har Gud skapat veriden,
och såsom ett intet behandlar han henne. Han styr henne genom
omedelbart ingripande, ty »han kan göra hvad han vill». Han
sander sjukdomar, missväxt, pest och hungersnöd. Han leder
naturen icke efter lagar som höra till hennes väsende utan efter
ändamål som ligga utom henne. Han sänder en sjukdom för den
eller den personens skull, låter storm uppstå på hafvet för att
ombringa de onda menniskor som äro på det och det skeppet, sänder
åska och hagel såsom straff för menniskornas synder. För
medeltidens verldsåskådning ligger ingenting stötande deruti, att
verl-dens skapare och styresman godtyckligt upphäfver sina egna lagar
och sålunda motsäger sig sjelf. Den som stiftat lagame, menar
man, kan äfven upphäfva dem.’ Sålunda beröfvar man genom en
missriktad ifver i att betona Guds allmagt naturen hennes
sjelf-ständiga tillvaro och hennes handgripliga verklighet och nedsätter
Gud, som i sin verksamhet icke skall vara bunden af några
bestämda, för tanken fattliga lagar, till ett oinskränkt, obegripligt
godtycke, som kan göra rent af hvad som helst Men detta
privilegium har medeltidstron icke endast tillagt Gud utan äfven hela
den goda och onda andeverlden. Andarne, englar och djeflar, äro
icke bundna af någon naturlag, utan hafva naturens krafter till
sitt fria förfogande. För dem har rummet inga skrankor. De
kunna existera utan kropp och ikläda sig hvilken kropp de behaga.
De kunna gå genom stängda dörrar. Om menniskan sätter sig i
förbindelse med den osynliga andeverlden och förvärfvar dess
bistånd, kan äfven hon beherrska naturen och på henne utöfva
underbara verkningar — och detta lika väl med tillhjelp af onda
som goda andar. I sistnämnda hänseende äro efter hela medeltidens
åsigt helgonen, presterna och kyrkan undergörare, och de lärdaste
män, som stå på höjden af sin tids bildning, hafva i detta
hänseende samma tro som den stora massan. Hvilken mängd magiska
underverk berättar icke t. ex. Augustinus i sin Civitas Dei —
underverk till livilka han till en del skall hafva varit ögonvittne!
Under hans vistelse i Milano hafva martyrerne Protasii och
Ger-vasii reliker inför otaliga åskådare botat en blind m. m. Den
största undergörerskan är kyrkan. De medel, genom hvilka hon
verkar, hafva magisk kraft t. ex. korstecknet och Jesu namn, saltet,
oljan, vigvattnet. Kyrkan kan genom ordets trollkraft förvandla ett
stycke bröd till en lefvande menniskokropp — i nattvarden, och
icke utan skäl har hon åt detta det största af alla under egnät
en den största fest, Kristi lekamens fest. Kyrkan välsignar bröd,
vin, olja, vaxljus, vatten, klockor, jord, frön, fanor, vapen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
