Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland presterskapet funnos likväl några, som hade en riktigare
föreställning om verldsalltets beskaffenhet, än påfven Caiixtus. Ett
helt århundrade före Copernicus hade kardinalen de Cusa till en
del antagit den heliocentriska åsigten *), sådan den i forntiden
framställdes af Philolaus, Pythagoras och Archimedes. Han tillskref
jorden klotform, rotation kring sin axel och rörelse i rymden. —
Åtskilliga andra förberedelser hade i tysthet vidtagits för en
vetenskaplig omhvälfning i flera riktningar. De fem afhandlingarne af
kardinal Alliacus »om astronomiens öfverensstämmelse med
teologien» antyda åt hvilket håll det bildade tänkesättet började vända
sig. Samme författares skrift Imago Mundi, som utgafs år 1460,
säges hafva varit en älsklingsläsning för Columbus. Fernel, läkare
hos Henrik U i Frankrike, hade till och med, åberopande sig på
resultaten af Magellans resa, vågat inlåta sig på försöket att mäta
jordens storlek, år 1527, hvarvid han kom till antagandet att
jorden utgör 24,480 italienska mil i omkrets. Sjuhundra år förut hade
kalifen Almaimon vid Röda hafvets stränder gjort det närmast
föregående försöket af samma slag och dervid kommit till ungefar
enahanda resultat.
Den förste, söm uttryckligen försvarade den heliocentriska
teorien ehuru ännu med en viss tveksam försigtighet, som tydligt
nog visade hvilket motstånd han väntade sig, var preussaren
Copernicus i hans skrift Om hindakropparnes rörelser. I företalet,
till-egnadt påfven Paul III, klagar han öfver det då antagna systemets
ofullkomligheter och omnämner att han hos författare från
forntiden sökt ett bättre förklaringssätt och sålunda lärt känna den
heliocentriska läran. »Sedan dess» säger han, »böljade äfven jag
begrunda frågan om jordens rörelse; och, ehuru åsigten kunde
tyckas vara orimlig, trodde jag likväl, att då andra förut fått
upp-tänka hvilka cirklar de behagade för att förklara naturens
företeelser, äfven jag kunde ega frihet att försöka, om det, under
förutsättning af att jorden icke är orörlig, vore möjligt att finna en
bättre förklaring än den gamla öfver himlakroppames rörelser.»
»Då jag sålunda antagit de rörelser hos jorden, hvilka här
framställas, fann jag slutligen genom mödosamma och långvariga
iakttagelser, att om de andra planeternas rörelser jemföras med
jordens omhvälfhing, icke endast de på dem framträdande natur-
’) Med den heliocentriska åsigten förstås den som ådagalägger att solen är medel*
punkten i vårt planetsystem, hvaraf då följer, att jorden är en jemförelsevis
underordnad kropp, som kretsar omkring solen. Den fjeocentriska åsigten derimot antager, att
jorden är verldsalltets orörliga medelpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
