Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frän betraktandet af enskilda solar och stjernflockar ledas vi
till det häpnadsväckande problemet om fördelningen af kraft och
materia i rymden och till förklaringen af dessa sjelflysande
töckengestalter, dessa randa och elliptiska fläckar, dessa underligt
hopvridna, obeskrifligt invecklade, genom ljustrådar förbundna, dubbla
och tredubbla ringar af en fosforescerande glans. Kanske skåda
vi i några af dessa skimrande företeelser verldars uppkomst, i
andra äter verldars upplösning. Der finnes ingenting orörligt under
skyarnes fäste. På alla håll försiggå stora ombildningar, ehuru
alla ting förkunna materiens varaktighet och kraftens oförminskade
beständighet
Gravitationsteorien, sådan hon af Newton blifvit framställd,
leder oss sålunda till kunskap om solsystemets och följaktligen
äf-ven om andra systems matematiska konstruktion, men hon lemnar
en stor mängd märkvärdiga fakta utan förklaring. Hon förklarar
de närvarande vilkoren för himlakropparnes jemnvigt, men hon
säger oss ingenting om deras uppkomst eller återgår i bästa fall till
Guds blotta »varde».
De sakförhållanden vi här åsyfta leda oss likväl till en annan
och vida högre synpunkt. Några af dem, sådana Laplace
sammanställt dem, äro följande:
1. Alla planeterna och deras månar röra sig i ellipser af* en
så liten excentricitet att de närma sig cirkeln.
2. Planeternas rörelser gå i samma riktning och nästan i samma
plan.
3. Månarnes rörelser gå i samma riktning som planeternas.
4. Dessa olika kroppars och solens rörelser kring sin axel gå
i samma riktning som deras rörelser i sina banor och i föga olika
plan.
Dunsthypotesen förutsätter, att all den materia, som nu utgör
de olika kropparne i vårt solsystem en gång i ett förtunnadt eller
dunsttillstånd och i roterande rörelse sträckte sig bortom den
af-lägsnaste planetens bana. Under denna förutsättning låta
solsystemets hela byggnad och närvarande tillstånd matematiskt
deducera sig.
Då nämligen den stora, roterande sferoiden förlorat sitt värme
genom utstrålning, sammandrogs den och hastigheten i dess rörelse
minskades nödvändigtvis. 1 dess eqvatorialzon bildade sig tid efter
annan till följd- af centrifugalkraften roterande ringar. Dessa
ringar måste alla ligga i samma plan. De måste brista och
sammanlöpa till en roterande sferoid, en planet, eller till många sådana»
asteroider, eller bibehålla ringformen. Från de större af dessa
ro-iv. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
