Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi äro försatte i en verld, der vi omgifvas af synvillor. Vårt
dagliga life händelser och föremålen omkring oss bidraga lika
mycket att bedraga oss. Om vi kasta en blick på jorden, synes
hon endast skapad for att tjena våra njutningar och behof. Om
vi rikta vår uppmärksamhet på himmeln, detta blåa kristallhvalf,
hvars kanter hvila på den platta jorden eller hafvet — detta hvalf,
som Empedokles ansåg för frusen luft och kyrkofaderne för den
lägsta af de sju koncentriska himlasfererna — finna vi tusen
skäl att tro, att allt hvad det betäcker är af ett högre väsende
ämnadt till vår nytta. De många lefvande ting, som jemte oss äro
satta derunder, äro allesamman af en lägre ordning när de
jem-föras med oss, och alla synas de bestämda för oss. De slutsatser
till hvilka vi sålunda komma bestyrkas genom det högmod, som är
inrotadt hos oss, och som oupphörligt tillhviskar oss, att denna
behagliga bostad måste hafva blifvit beredd för att mottaga oss och
inredd och prydd enkom för vår räkning.
Då menniskan hunnit längre i vetande, upptäcker hon, att
några af de slutsatser, till hvilka hon först kom, otvifvelaktigt äro
oriktiga. En längre fortsatt och noggrannare undersökning gifver
henne skäl att ändra tankar i några af de vigtigaste punkterna.
Hon finner att jorden, på hvilken hon bor, icke, såsom hon fordom
trodde, är ett golf, öfverbygdt med ett stjemhvalf, utan ett i
rymden fritt sväfvande klot Kristallhvalfvet eller himmeln
erkännes som en synvilla. Det hvilar ingenstädes på jorden och utgör
icke alls någon gräns; det finnes intet salighetens rike derofvan
utan en gränslös rymd, smyckad med planeter och solar. I stället
för ett mörkrets och fördömelsens rike deraere på andra sidan
jorden, finnas der menniskor som likna oss sjelfva. Med tillhjelp
af det ljus vetenskapen sålunda gradvis gifver, upptäcker hon
slutligen att vår jordiska bostad i stället för att vara en utvald, en
helig ort, endast är en bland millioner verldar, talrikare än sanden
i hafvet och med fulla händer utsådda i rymden.
Måhända upptäcktes aldrig en vigtigare sanning. Sinnenas
vittnesbörd befann sig i omedelbar motsägelse dermed. Det
bevisades nu att jorden, hittills ansedd som orörlighetens sinnebild,
i en dubbel rörelse ilar med undransvärd hastighet genom
himlarymden. Det bevisades, att stjemoraas upp- och nedgång var
blott en synvilla. Hvad jordens storlek beträffar visades det, att
den är helt obetydlig, när den jemföres med många andra
verlds-kroppars — dubbelt obetydlig genom sina verkliga dimensioner
och genom det oräkneliga antalet af andra kroppar, hvilka likna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
