Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne i gestalt och utan tvifvel lika som hon äro skådeplatser för
många arter af lif.
Och så visar det sig, att vår jord är ett klot, som rör sig
omkring solen, men på så stort afstånd från denna ljuskropp, att
hon, sedd från densamma, skulle te sig som en helt liten gnista.
Andra dylika kroppar, af hvilka somliga äro större och andra
mindre, fullborda på sina bestämda tider dylika omlopp kring
solen.
Om jordens storlek är alltför stor, för att vi skulle kunna
göra oss någon bestämd föreställning om densamma, hvad skola vi
då säga om solsystemets? Det finnes en inskränkning hos
mennisko-anden, som gör oss oförmögne att uppfatta afstånd och tider, hvilka
äro alltför stora eller alltför små. Vi få icke någon tydligare
föreställning om saken, när vi höra, att en komet, som icke går
utom solsystemets gränser, kan på sin långa resa vara frånvarande
öfver 1000 år. Afstånd och tider sådana som dessa öfverstiga
vår fattningsförmåga. De visa oss, huru långt menniskans
tankeförmåga öfvergår hennes inbillningskraft. Den förra mäter och
jemför ting, af hvilka den senare icke kan få något slags
åskådning, och som hon icke kan försöka uppfatta, utan att i yttersta
grad förirra och tappa bort sig. %
Men om andra klot finnas, lika jorden, så finnas äfven andra
verldar, lika vårt solsystem. Der finnas sjelflysande solar, hvilkas
antal öfvergår all räkning. Vår egen jords dimensioner försvinna
till ett intet i jemforelse med solsystemets, och detta system i $in
ordning är endast en omärkbar punkt, om vi jemföra det med de
oräkneliga skaror af andra systemer, hvilka jemte det bilda
stjern-flockar. Vårt solsystem, långt ifrån att stå allena i universum, är
endast en medlem af ett vidsträckt brödraskap, bundet af
gemensamma lagar och underkastadt lika inflytelser.
Ehuru en ljusstråle kan behöfva en million år för att bringa
oss budskap från dessa aflägsna verldar, är detta ännu icke slutet.
Långt bort i rymdens djup uppfånga vi de svaga ljusglimtarne af
andra stjerngrupper, lika vår egen. Deras stora afstånd från
hvarandra har försvunnit till ett intet. De och deras rörelser
hafva förlorat all individualitet. De oräkneliga solar, af hvilka de
bestå, hafva blandat sitt förenade ljus till en blek mjölkfärg.
Då vi sålunda vända vår blick från jorden till solsystemet,
från solsystemet till den ofantliga stjerngrupp, till hvilken vi höra,
se vi en serie af gigantiska töckenskapelser framträda, den ena
efter den andra, och bilda allt större kolonier af verldar. Intet
tal kan uttrycka dem, ty de göra himmeln till ett moln af stjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
