Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liggande exempel. Till Johannes 2, 19: »Jesus svarade och sade
till dem» fogar H. M. Melin följande not: »i det han gjorde en
rörelse med handen mot sin egen kropp, som antog en hög och
upprätt ställning, under det hans öga, blixtrande af en gudomlig eld,
öfverflög förgårdarne och stadnade på templet.» Hvem kan neka,
att denna skildring har åskådlighetens och liflighetens förtjenst?
Men hvilket medömkans löje skulle ej drabba hvar och en, som
deraf ville draga den slutsats, att ifrågavarande skildring
nödvändigt måste hafva flutit ur ett apostoliskt »ögonvittnes» penna! Ett
annat af hr M:s akthetsskäl är, att Johannes tillika med Paulus
bland alla Nya Testamentets skriftställare »stod högst i andlig
be-gåfning» och följaktligeu kunde bättre än någon annan
tillfredsställa »de högre historiska anspråken.» Men inser då ej hr M., att
den högre andliga begåfningen, den sjelfständiga skaparkraften har
vida svårare än den »andligen fattige» att inskränka sig till en
historisk referents anspråkslösa roll? Hos hvilkendera har man väl
att vänta den trognare framställningen af filosofiens historia, hos
den rikt utrustade Hegel, som förklarar sig icke fråga efter hvad
de föregående tänkarne verkligen sagt, utan fastmera hvad de
— enligt Hegels åsigt om konseqvensens fordringar — borde hafva
sagt; eller hos den anspåkslöse Ritter, som framfor allt är
angelägen att riktigt återgifva de särskilda filosofernas egna ord och
satser? Hela den brist på skriftställaretalang, som hr M.
framhåller hos Mattheus-evangeliet, är ju tydligen ett argument till
förmån för detta evangelii apostoliska ursprung, enär Jesu första
lärjungar, enligt allt hvad våra källor gifva vid handen, verkligen
stodo på en så låg bildningsgrad, att man omöjligen af dem kan
vänta sig annat än högst medelmåttiga litterära frambringelser.
Men i trots af alla sina litterära brister står dock
Mattheus-evangeliet på en alldeles omätlig höjd öfver både Johannes och Paulus,
emedan man der finner bevarade de odödliga orden af den store
Mästaren, de ojämförliga parablerna, dessa mönster af den djupaste
lärarevishet, och hela detta höga sedliga och religiösa tänkesätt,
hvarmed ingenting annat, som historien har att uppvisa, förmår
uthärda någon täflan. Detta förhållande hindrar naturligtvis ej,
att äfven Johannes och Paulus utgöra vigtiga länkar i den
Ny-testamentliga litteraturen; men dessas förtjenst ligger icke på den
historiska sidan, utan består fastmera deri, att deras skrifter utgöra
en den mänskliga andens sjelfmyndighetsförklaring gent emot
traditionen och alltså uttrycka ett medvetande, som för all sann
religiös utveckling onekligen är i hög grad väsentligt och oumbärligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
