Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England hade, näst efter Stuartska husets försök till despotism,
en kraftfull men klok regent i Wilhelm af Oranien, innan det föll
i händerna på en qvinna, och derefter pä de tyska Georgerna,
hvaraf de tvä första voro temligen värdiga samtida med vår
Fredrik. Hos oss var öfvergängen till de utländske regenterna så godt
som oförmedlad. De;i obetydlige Fredrik förstod lika litet att
uppskatta svenska former, som att undertrycka dem. Adolf Fredrik,
sjelf ännu obetydligare, lät leda sig af sin snillrika, men både för
sig och andra farliga gemål, »une femme terrible», såsom man ej
utan skäl benämnde henne. Vilja utan förmåga, och kraft utan
vishet, äro båda egenskaper som väl kunna skapa ondt, men sällan
godt. Och man må ej förtänka Horn, Fersen o. a., om de trodde
sig bättre än sådana regenter kunna styra riket, fastän de ej kunde
undvara regenten såsom namnkonung.
Det fria spelrum som den enskildta talangen erhöll, att kunna
ingripa i ärendena på grund af allmänhetens eller rådande partiers
förtroende, framkallade en embetsmannaduglighet, hvars like
knappast förekommit hos oss, och som var nödvändig för att fylla deu
lucka bördsaristokratien lemnat öppen. Och just partistriden, som
höll krafterna ständigt vaksamma, tvang till förmågans uppdrifvande.
Ett fattades efter Horns afgång: en öfverlägsen talang, som i
någon mån kunde beherrska det hela. Om Horn i viss grad följt
Axel Oxenstjernas spår, voro Gyllenborg, Tessin m. fl snarare att
jemföra med M. G. de la Gardie, och med samma resultat af
slapphet och upplösning.
Frihetstidens riksdagsstyrelse har ej burit några lysande frukter,
dock ej så alldeles föraktliga. Likasom för det första statsformerna
ej voro alldeles nya, så ha de ej heller blifvit bortryckta af
följande tider. Våra parlamentariska former från 1809 voro, och äro
delvis ännu, ursprungua ur dessa äldre; för att icke säga, att vi
nu äro pä god väg att dertill återvända. Den beprisade revolu
tionen af 1772 var på sin tid kanske nödvändig till att hejda
demokratiens framsteg; men i sig sjelf var den ett steg tillbaka i
utveckling, och blef det ännu mera i tillämpningen, då riksdagens
betydelse alltmera undertrycktes; tills den som all kraft af inre
spänstighet åter med våld ryckte sig upp, den gången lyckligtvis
utan att å sin sida förstöra regentmagten.
Frihetstidens yttre politik var ej lysande, den var tidtals eländig,
beroende af främmande magter; men rikets stora landförlust under
denna tid, som bragte det ifrån sin höjd som stormagt, var redan
förut gjord och afgjord. Hvad åter efter ett fjerdedels århundrade
gick förloradt, var ej mycket. Det har varit konungar med
oinskränkt magt, som beredt Sverige dess största olyckor (1709,1808).
Gustaf 1X1:8 ryska krig var till grundtanken beslägtadt med
frihetstidens, beräkuadt på landvinning utan vapenskifte, men fördes,
sedan det en gång rätt börjat, helt annorlunda, emedan en konung,
ehuru ej fältherre, stod i spetsen derfor.
Man har å en annan sida jemnfört krigsbefälets, beteende 1788
med dess förhållande i 1740- och 1750-talens krig. Man kan med
skäl gå längre; det var med militärens hjelp som 1772 års stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
