Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harmoniskt helt — i h^ertat och dess egenskaper. Hjertat utgör
kärnan i hvarje fullt lefvande och verkande personlighet. Det goda
eller onda, det starka eller svaga deri bestämmer mera än man ofta
är benägen medgifva menniskans både tanke och yilja och sättet
för bådas verksamhet. Verldens dom öfver den bortgångne kommer
der före att förr eller sednare uttalas efter beskaffen heten af hans
hjertelag, hurudana än hufvudets egenskaper eller snillekrafterna
må ha varit. Snillet ensamt gör ingen till »stor», men låt ett ädelt
hjerta biifva den uppenbara drifkraften i snillets lysande
verksamhet och den sanna menskliga storheten är färdig.
Är detta en sanning, så var ock Geijer en stor man. Han
var nämligen utrustad med både hjertats och hufvudets egenskaper
i lika rikt som sällsynt mått. Det »minne», som gifvit oss
anledning till dessa våra ord, bevisar ock tillräckligt, att hans samtid
kände och erkände det. Man ser öfverallt icke blott beundran för
hane snille och dess rika frukter uttala sig, på samma gång man
söker att följa gången af dess utveckling och fatta det mål,
hvar-till det syftade; utan man. märker ock den vördnad, den hängifna
kärlek, hvarmed man nalkas en af de ädlaste personligheter. Också
är denna personlighetens halt förnimbar i allt, i hvarje riktning af
Geijers verksamhet. Man följer honom derföre med oinskränkt
förtroende, då han söker det sanna, det goda, det sköna, ty man vet,
att uppsåtet är rent, arbetet ärligt, målet högt. Framställningen
fängslar genom sin egendomlighet, sin friskhet, sin kraft, och den
ande, som deri söker sitt uttryck, förädlar genom sin egen ädelhet.
Det är de harmoniskt förenade krafternas, snillets och hjertats
välsignelse. Så verkar alltid hvaije i sann mening stor författare.
Man kan sammanfatta Geijers hela lifsverksamhet i ett enda
ord: sanning. Sjelf en af de sannfärdigaste menniskor sökte han
oafbrutet under hela sitt lif sanningen. Djupet af detta sökande
visar sig äfven deri, att filosofien ensam var, som han sjelf säger,
den vetenskap till hvars studerande han drefs af ett personligt
behof. För öfrigt rörde han sig, som vi veta, på många områden,
der sanningen uppenbarar sig, ehuru i olika former. Sökandets
allvar och djup satte personlighetens prägel på alla hans andes
skapelser. Derföre igenkänna vi honom öfverallt. Finna vi hos
andra af hans stora samtida inom vår litteratur spåren af vissa
»skolor», hvarur de utgått och hvaraf de en tid bibehållit Oera
eller färre drag, så se vi derimot ingenting deraf hos Geijer. Då
han vid 27 å 28 års ålder först egentligen uppträdde som författare,
är han med ens sig sjelf, utan förebild, eller rättare han uppgår
så i föremålet, som han tecknar, att detta ger sig sjelft helt och
oblandadt. Der var hos denne man en sjelfverksamhet och
sjelf-ständighet, som fä egt. Hvem har ock haft en större förmåga att
tränga in till kärnan af ett tidehvarf, en person, och låta dem i
några fä drag framstå lifslefvande? Djupet i blicken, säkerheten i
uppfattningen, den motsvarande åskådligheten i framställningen äro
förvånande. Sanningen i sig sjelf och i sin historiska utveckling
på hvarje punkt af mensklig verksamhet synes varit för honom
lmfvudsak. Deraf mångsidigheten och de åt alla håll kastade fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
