- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
85

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tidsblickarne. Det var en man, som stod pä mensklighetens höjder
och derföre kunde med säkerhet blicka vidt omkring sig i det
förflutna och närvarande samt deraf draga slutsatser för framtiden.
Det sistnämnda anses tillhöra siaren, ehuru det profetiska i dennes
blick har en långt mera förnuftig grund, än mången synes vilja
tro. Man behöfver ingalunda taga sin tillflykt till en »öfvernaturlig
uppenbarelse», då saken låter sig förklaras af förnuftets naturliga
verksamhet och förmåga af slutsatser ur gifna, klart fattade
förutsättningar.

För den, för hvilken sanningen är, hvad hon var för Geijer,
kan icke allt, hvad som rör religionen, vara annat än af största
vigt och betydelse. Religionen är ock filosofiens utgångspunkt,
liksom ett lefvande religiöst behof ganska ofta drifver starkare och
djupare andar till filosofien. På detta sätt hafva flera af de
filosofiska systemen uppstått. De äro menniskoandens försök att, så
vidt möjligt, bringa till begreppets klarhet hvad han inom sig
hyser som dunkel känsla. Uppnår han icke i sinneverlden helt
det mål, han söker, så har han dock genom sitt sökande tidehvarf
efter tidehvarf uppdagat sanningar, som kommit och komma
mensk-ligheten till godo. Det oändliga problemet har dock alltid något
olöst och helt visst olösbart qvar, som faller inom känslans,
aningens områden. Men när den redbare forskaren genomlupit alla
länkarne af sitt lifs tankekedja och står vid den sista, är utom
allt tvifvel vissheten om den eviga sanningens och vishetens
tillvaro i och ledning af verlden större och fastare än hon var vid
forskningens begynnelse. Hafva vi härmed betecknat Geijers
utgångspunkt, fortgången af hans tankeverksamhet och slutpunkten
deri? Visst är, att känslan ej spelade en obetydlig roll deri, liksom
i Geijers hela väsende. Han kände verldens alla tankesystem,
hade isynnerhet under åratal arbetat sig in i de sista, hvaraf han
en tid syntes benägen att sluta sig till det nyaste, Schellings, men
bröt sig ut derur, intog sin egen sjelfständiga ståndpunkt, en
förening af religion och filosofi, och gjorde, som han sjelf säger, upp
sin räkning med den sistnämnda. Det var ej att kasta den öfver
bord, men han hade kommit så långt han ansåg sig vara i stånd
att komma.

Lika litet som kristendomen i sitt egentliga väsende var honom
aom tänkare obekant, lika litet var han som historieforskare
okunnig om kyrkans uppkomst och utveckling med dertil 1 hörande
dogmer och öfriga menskliga tillsatser. Ju mera denna utveckling
företedde en motsägelse mot dess eget förmenta väsende, den kristna
religionen, desto mera måste han förutse behofvet af en ny
reformation, som skulle göra kyrkan till ett uttryck af kristendomens
sanning. Sjelf var han en deltagare i detta tidehvarfvets vigtigaste
och djupaste arbete, och äfven deri, som i mycket annat, en
framtidsman. Den fria forskningen hade ingen varmare vän. Huru
kunde den, som »ej ville göra någon menniska husvill, utan
tvärtom uppmana hvar och en att vara hemma hos sigj»1), vara fiende

f) Geijers egna ord i ett b ref efter det s. k. »affallet».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free