Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till tankefriheten? Också veta vi, hvilken vigt person
lighetsbe-greppet fick för honom. Vi böra ej heller förgäta hans yttrande,
att hvar och en måste förr eller sednare »blifva sin egen prest».
För honom var Gud den eviga visheten, kärleken,
barmher-tigheten, samt, enligt kristendomens såväl anda som bokstaf, en
och odelbar. Huru skulle han väl då kunnat instämma i den
falsk-ligen sig så kallande »rättrogenhetens» lära om »trenne personer
inom samma gudomsväsende»? Huru skulle han kunnat antaga, att
den ene och ende Guden har stående imot sig som sin eviga
motsats en annan, en ond gud, en i gränslös ondska evigt
framhärdande »djefvul», Guds vedersakare och vårt slägtes fruktansvärde
plågoande? Häraf blefve ju en dualism, som nödvändigt måste
förutsätta ett högre öfver dem båda. Att lösa motsägelserna i
lifvets vigtigaste frågor är den förstånds begå fvade menniskans pligt,
ej att inveckla dem och gifva dem ett bräckligt stöd af blind
auk-toritetstro. Pröfva allt och behåll hvad sannt är, var synbarligen
Geijers grundsats. Den är ock likaväl kristendomens, som det tria,
blott sin egen lag lydande förnuftets.
Vi hafva sökt antyda det väsentliga hos Geijer. Att teckna
honom fullständigt i sammanhang med sin tid, hvilket ännu till stor
del är ogjordt, skulle gifva en bok. Ingen svensk författare har s&
lefvat för en framtid, som han, ingen växer så i djup, höjd och
omfång, ju mera man studerar honom. En tid skall säkerligen
komma, då en med naturgåfvor och erforderliga kunskaper lika
rikt begåfvad forskare skall gifva åt Geijer hans rätta plats i
menskliga odlingens historia. Inom det andliga arbetets verld har
vårt land aldrig egt en snillrikare, en större, en ädlare son.
R. H.
Spår af Napoleons-knlt inom svenska statskyrkan.
Luther oeh Napoleon. Tvennehögmeasopredikningarhållne
år 1869 af C. V. 8. Karlshamn 1870.
Måhända skall det varda ansedt för en otillständig »lek med
heliga ting», när vi här tillåta oss några anmärkningar om det
senare af ofvan anförda predikoföredrag af hr C. V. S., under
hvilken signatur professorn i praktisk teologi vid det sydsvenska
universitetet säges blygsamt dölja sig. Men det är ej från
teknisk-homiletisk synpunkt vi önska skärskåda hr professorns predikan i
Karlshamns kyrka på 12 söndagen efter Trinitatis, Napoleonsdagen
d. 15 Augusti 1869; begripligtvis vore det en uppgift, vida högre,
än våra krafter nå. Ej heller ha vi något att invända mot det
»osedvanliga i försöket att i predikan indraga andra än rent
biblisk-historiska personligheter», hvilket förf. i sitt företal finner sig böra
urskulda genom åberopande af en Svedbergs, en Spegels, en
Jo-hannis Matthiæ efterdöme: tvärtom skulle vi för vår ringa del våga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>