Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, att dylika försök att sub æiernitatis specie betrakta det dagliga
lifvets, samhällets och historiens företeelser kunna vara längt mera
undervisande och uppbyggliga, än de inom svenska kyrkan allt
annat än »osedvanliga» capucinaderna. Hvad vi derimot ville
underställa den lärde professorns skarpsinniga omdöme, är endast några
kyrkohistoriska påminnelser. Det är nämligen ett nytt bidrag till
den hädiska Napoleonskulten och ett nytt vitnesbörd om
valfrändskapen mellan politisk servilism och officiel teologi, vi ha framför
oss i detta föredrag, hvaruti hr C. V. S. inför menigheten
förkunnar den »store» kejsarens namn.
Hr C. V. S. förtäljer:
»Revolutionens blodsmän hade förstört all kristlig ordning. De
hade aflyst sjelfva den kristna religionen och för en tid uppsatt
»förnuftets gudinna» till föremål för sin dyrkan. De hade således
förvandlat den sanne gudens dyrkan i den vanvettigaste hedendom.
Så snart Napoleon såg sig dertill hafva nog makt i sina händer,
s& återstälde han den kristna religionen i dess rättigheter och lät
öppna de misshandlade templen till den evige gudens tjenst. Med
afdrag af den motsatta afgudiska ytterligheten, som i den store
mannen såg mera än en menniska, visst hade de rätt, som i
honom vördade en utomordentlig, af försynen utsedd räddare af
tingens genom ett hedniskt väsende störda ordning. Om det hör till
antikrists väsende att införa förödelsens styggelse i guds tempel,
näppeligen bör den man så benämnas, som bortförde samma
styggelse från det heliga rummeto. Yttermera tillägger förf. att,
ijem-före 1 se med de konungar som förföljt den evangeliska kristendomen,
»Napoleon gerna kan betraktas som ett helgon». Låtom oss dröja
här ett ögonblick.
Är man mindre angelägen om, att för sig sjelf och andra
historiskt förklara, huru under Nationalkonventet en rå, materialistisk
jargon kunde uppstå och vinna ett visst välde, än att föra till
torgs sin egen religiositet och sedliga harm öfver dessa förvillelser,
så står den tillfredsställelsen att få för mycket billigt pris. Har
man i den patetiska stilen sin rätta genre, så flnner man lätt det
nödiga förrådet af dygdiga utrop i första, bästa historia »för
fruntimmer och ungdom.» Behagar man sig åter mera i den lättare
satiriska tonen, så lånar man den fyndige fabeldiktaren Gotlieb
Conrad Pfeffel’s epigram med anledning af dekretet af 18 floréal
år II :
Du, lieber Gott, darfst wieder seyn;
So wills der Schach der Franken:
Drum schick’ doch flux ein Engelein
Und lass dich hiibsch bedanken.
Hr C. V. S. väljer den förra metoden och bränmärker, från
höjden af sin predikstol, med namnet af »den vanvettigaste
hedendom» ett tidehvarf, om hvilket han tydligen eger en alltför
lättfången kännedom; fyra rader äro honom nog till denna yttersta
dom. Tilläfventyrs skulle det dock bättre anstå en professor och
väl äfven vara värdt den studiets och eftertankens möda, det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
