Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldrig kultur i minnesmärken, konstleinningar, sägner och sånger.
— En konstutställning i samband med det nämnda mötet och en
annan i hufvudstaden ha på nytt ådagalagt huru förherrskande den
nationella riktningen blifvit inom vår bildande konst, hvars
målsmän täfla med hvarandra i det fulländade återgifvandet af Sveriges
skogar och sjöar, dess höga fjell och djupa dalar.
Kan konsten blifva en trogen afspegling af nationalandans
egendomlighet, så är språket till sin natur detta i ännu högre grad.
Ur denna synpunkt omnämna vi såsom månadens vigtigaste
företeelse inom vår litteratur den nya delen af Svenska språkets lagar.
Dess frejdade författares skarpa protest mot skandinaviska
rättstaf-ningsmötets åsigter må tynga än så betydligt i vågskålen — tills
båda parterna talat ut torde dock här som i hvarje annan fråga
gälla: »adhuc sub judice lis est.» — Folkskoleinspektörsmötet i
Stockholm d. 16—17 Juni har riktat allmänhetens uppmärksamhet
på vår vigtigaste framtidsfråga: en sannt fosterländsk folkbildning;
det snart instundande nordiska skolmötet i Göteborg skall gifva
oss anledning återkomma till denna angelägenhet. —
Skandinavismens tjugufem-års-jubileum d. 21 Juni, firad t på uppfordran
från den åttiofemårige, men ännu ungdomsfriske tecknaren af
Svenska folkets sagohäfder, utgör den vackra slutpunkten i kedjan
af Juni månads fosterländska tilldragelser.
Godt och väl med fosterländskheten — skall möjligen någon
af våra läsare invända —; sträfvandena för dess återupplifvande
äro märkbara nog, men — förhåller det sig väl på samma sätt
med afseende på religiositeten? Klagas det ej tidt och ofta öfver
den växande »kristendomshentligheten» i vårt land? Huru då kunna
tala om en ny »renaissance» äfven i fråga om intresset för det
sannt kristliga?
Ja, käre läsare, sannt är att man klagar från vårt svenska
Zions murar, och ej blott det: man anklagar, bittert och
hänsynslöst. Senast i början af förliden månad hade »bekännelsetroheten»
instämt »otron» till sitt räfsteting; der gjordes processen kort;
utslaget blef »skyldig», hvarefter följde de domfälldes afrättande in
effigie. En af våra inhemska stormagter anställde härstädes —
för att förklara oss tydligare — d. 9—13 Juni en stor
generalmönstring med sina trupper. Förvaltningen granskades,
stridskrafterna, både de uti menniskor och klingande mynt, räknades, de
högtbetrodde ombuden (i profant tal benämnde »kolportörer») fingo
afgifva sina embetsberättelser till »den kära styrelsen», diskussioner
och bethlehemitiska »bönestunder» höllos många och långa, och
slutet blef att det sällskap, som prunkar med namnet »Evangeliska
Fo8terlands-Stiftelsen», nu som förut fann sitt verk ganska godt.
Skälen till belåtenheten finnas framlagda i stiftelsens nyligen
utgifna fjortonde årsberättelse. De tala för sig sjelfva. Ej nog
med att antalet af »Herrans trogna» är i stadig tillväxt bland
Gallas-folket eller »svans-negrerna» — vi minnas nu ej rätt hos
hvilkendera nationen stiftelsen inrättat sitt experimentalfa.lt — äfven
här hemma förrättas märkliga ting, nämligen ingenting mindre än
formliga djcfvulsbesvärjeiser, af de utskickade gudsmannen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
