Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är mindre än kamrarna på långdysserna. Vid undersökning ha
runddysserna, alldeles som dessa, befunnits innesluta obrända
men-niskoben, sten- och bernstenssaker samt lerkrukor.
Man har trott att långdysserna varit tingsställen, att
dom-rarne och folkets äldste suttit på de kringstående stenarna, och
att det offrats åt gudarne på stenkamrarna, hvilka derför vanligen
kallats altaren. Offrandet skulle ha försiggått sålunda, att
offerdjuret lades ofvanpå stenkammarens öfverliggare, och att, när det
var dödadt, blodet, hvaraf den offrande presten spådde, flöt ned i
kammaren eller öppningen under öfverliggaren Men då de upprätt
stående stenarna skulle varit ytterst obeqväma att sitta på, då
öfverliggarens sida är så oformlig, att offerdjuret ej gerna kunnat
läggas derpå* under det att den nedre är ganska jemn, då
bär-stenarna, hvilkas jemnaste sidor äfven vetta inåt kammaren, stå
så tätt tillsamman som möjligt, och de mellanrum, som ej kunnat
förekommas, äro fyllda med på hvarandra lagda stenflisor, så att
blodet ej kunnat flyta ned i kammaren, då på många i den
historiska hednatiden bekanta trakter inga stendysser förekomma,
medan hundrade sådana finnas i vissa socknar och de
isynnerhet äro talrika på kusterna, då de saknas i hela det egentliga
Sverige, hvarest den hedniska religionen hade sitt hufvudsäte,
liksom i Norge, och då öfverallt menniskoben och gaafgods
uppgraf-vas i dem, kan man med trygghet antaga dem för grafvar från
den äldsta tiden.
Denna åsigt om stendyssernas bestämmelse vinner ökad styrka
och klarhet, derigenom att alldeles motsvarande stenkamrar, som
blott äro tilltagna i något större skala, talrikt förekomma såsom
griftstugor uti stora, ofvantill spetsiga, af menniskohänder
uppkastade jordhögar. Till nästan alla dessa griftstugor, som möjligen
gömt de rikares eller de fömämares lik, föra långa gångar, som
i likhet med kamrarna sjelfva, äro uppförda af stora, på den
inåtvända sidan flata stenar, ofvanpå hvilka mycket kolossala stenar
lagt» för att bilda taket. Sannolikt ha dessa griftstugor blifvit
kallade jättestugor, emedan till transporterandet af de ofantliga
stenmassor, af hvilka de bildats, fordrats krafter, som allmogen
ansett sig kunna förutsätta endast hos jättar. Liksom
stenkamrarna på dysserna äro jättestugorna antingen runda eller aflånga.
I de jordhögar, som innehålla runda jättestugor, träffas stundom
tvenne sådana med hvar sin gång. Runda jättestugor ha i höjd
liksom i diameter två och en half till fyra alnar, och en fullväxt
menniska kan merändels stå upprätt i dem, när mullen, hvaraf de
varit uppfyllda, blifvit utrensad. Ty äfven dessa griftstugor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
