Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då deri anträffas nästan uteslutande saker från jernåldern jemte
obrända lik.
Af de ofvan refererade iakttagelserna drager Worsaae följande
slutsatser angående Skandinaviens kolonisation och dess trenne
första kulturperioder, hvilka i det föregående blifvit delvis antydda.
1 den allraäldsta tiden under den s. k. stenåldern, då Danmark
var ett oodladt och tätt skogbevuxet land, bodde längs kusterna
ett folk, som ej kände bruket af metaller, utan förfärdigade alla
redskap af sten, ben eller trä, och som följaktligen ej kunde
befatta sig mycket med åkerbruk, hvarför jagt och fiske utgjorde
deras förnämsta näringskällor. Till fiskfångst i vattendragen och
hafven brukade de metkrokar, harpuner och lansar af flinta, och
deras båtar voro af urhålkade trästammar. På jagten begagnade de
icke endast bågar och pilar, utan äfven lansar och jagtknifvar, för
att bättre kunna fålla de vilda djur, i hvilkas hudar de skulle
kläda sig. Boningarna voro förmodligen byggda af stenar,
trädstammar och jord, ty de begrofvo sina döda med mycken omsorg
i kamrar, som voro uppförda af stora, på den inåtvända sidan
flata stenar.
Under bronsåldern hade en högre kultur trängt in i landet,
och med den voro alla förhållanden förändrade. Innebyggarna
egde tvenne metaller, nämligen guld och brons och de hade väfda
tyger och skönt arhetade smycken, vapen, sköldar, hjelmar och
lurar, hvilka oftast voro prydda med egendomliga sirater och
isynnerhet med spiralsirater. Redskap af brons utträngde dem af sten
och det uppspirande åkerbruket, jagten och fisket I den mån
skogarna uthöggos, spred åkerbruket sig i det inre af landet och
befolkningen tilltog. Samfärdseln med andra länder genom krigståg
och genom handel börjades, och sjöfarten fick någon betydelse, då
fartygen blefvo större och bättre byggda än stenålderns urhålkade
trädstammar. På den tiden brände man liken och begrof de
öfver-blifna qvarlefvorna i askkrukor, i små stenkistor eller under
stenhopar i stora uppkastade jordhögar.
I det åttonde eller det nionde århundradet lär jernåldern först
ha vidtagit och med den bruket af jern och silfver i Danmark.
Alla skärande vapen och redskap förfärdigades af jern i stället
för af brons, och formerna och siraterna voro nya. Den smak,
som blifvit herrskande, berodde på den större utsträckningen af
nordens förbindelser med främmande länder. I öster och söder
stodo nordboerna i handelsförhållande till det östromerska riket,
länderna vid det Kaspiska hafvet, Ryssland och kustländerna vid
Östersjön, men starkast inflytande på kulturens utveckling hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
