- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
146

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några äro mera runda och andra mera aflånga, hvaraf man torde
kunna sluta, att folkracen i Danmark på den tid, hvarom här är
fråga, var långtifrån så ren och oblandad som den vanligen är
hos ett urfolk. Då dertill kommer, att vilda folkslag, såsom
eskimåerna och många stammar på söderhafsöama och i Amerika,
under årtusenden stannat på en mycket låg kulturgrad, och att
de utveckla sig först i följd af en länge fortsatt främmande
inverkan och väl äfven af folkblandning, ansåg han sig kunna
antaga, att i den aflägsnaste forntiden det funnits vilda urstammar
i den skandinaviska norden, som dragit omkring på kusterna, på
sjöstränderna och i de ofantliga skogarna, samt att sedermera i
det sydligaste Skandinavien en mera civiliserad stam invandrat,
som besegrat och blandat sig med den äldre racen, och som
efter-lemnat de stenminnesmärken, som ännu väcka förvåning.

Det var i en uti Oversigt over det Kgl. danske
Videnskabernes Selskabs Forhandlinger i Aarct 1859 införd afhandling,
som Worsaae först framställde denna åsigt om stenålderns delning.
I samma lilla skrift sökte han motivera en klyfning af bronsåldern.
Hufvudpunkterna i hans räsonnemang äro följande:

Förr antog man en ytterst skarp gräns mellan stenåldern och
bronsåldern, hvilken antydde invandrandet af ett nytt folk, som
skulle ha infört ett alldeles nytt begrafningssätt och på det hela
en ny kultur i landet. Man trodde, att under bronsåldern liken i
de allraflesta fall hrändes, och att de öfverblifna benen nedlades
antingen i små stenkistor eller i askurnor, att stensaker mycket
sällan förekommit jemte bronsålderns saker, samt att ännu mera
sällan eller aldrig något spår till öfvergång från stenålderns lägre
till bronsålderns högre kultur anträffats, huru onaturligt det än
syntes, att den vidt spridda och kraftiga folkstam, som uppförde
stendysser och jättestugor, kunnat låta uttränga eller tillintetgöra
sig på en gång. Sådana spår ha imellertid sedan funnits. Man
har såväl i Danmark som i andra länder någon gång anträffat
redskap af rent koppar, och några vilja derför antaga, att före
den egentliga bronsperioden gått en kopparålder, men dertill saknas
anledning, och kopparredskapens förekomst torde helt enkelt bero
på tillfällig brist på tenn. Det är af andra omständigheter, som
öfvergångstiden från stenåldern till bronsåldern spåras.
Undantagen från seden att bränna lik ha i följd af nyare undersökningar
befunnits så talrika, att man måste tillerkänna bruket att begrafva
lik obrända en egen period. Vanligen förekomma de obrända
liken från bronsåldern uti af flata stenar bildade och med större
öfverliggare betäckta kistor, som på det hela taget likna stenål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free