Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siggått. Sista spåren af Danmarks förhistoriska befolkning finnas
i Finland.
Steenstrup yttrade om kjøkkenmøddingsfolket, att man af
orrbenen i affallshögarna kunde sluta, att de tillhörde barrträdsperioden
liksom af bristen på sparfben, att de ej voro åkerbrukare,
allden-stund orrarna lefva af tallkottar, och sparfvarna infinna sig der,
hvarest åkerbruk idkas. Hvad beträffar frågan om detta folks
samtidighet, om icke identitet med det, som uppfort stendysserna och
jättestugorna, så erkände ban ej blott redskapens omtalade olikhet,
utan äfven faunans, då i dessa minnesmärken anträffas ben af
åtskilliga andra husdjur än bunden, såsom af oxen, hästen, geten,
fåret och svinet, under det att kjøkkenmøddingerna ej vittna om
något annat husdjur än canis familiaris. Men han ansåg möjligt,
att räfven släpat de ifrågavarande benen in i grafvarna. Och att
bättre vapen än de, som finnas i affallshögarna, begagnats af dem,
som bildat dessa, ansåg han bevisadt derigenom, att de kunnat döda
vildsvinet, hjorten och uroxen.
Mot detta invände Worsaae, att det vore mycket besynnerligt,
om öfverallt der ben af de nämnda tama djuren förekomma i
graf-vama, räfven skulle ha spelat den roll, som Steenstrup tillskrifver
honom, att åtminstone de fårbenspilar, hvilka br Hildebrand
omtalat, ej kunnat skrifvas på räfvens räkning, samt att hvad angår
svårigheten att fålla vilda djur, den ej är större, än att eskimåerna
kunna det med sina usla vapen.
Quatrefages yttrar i sin uti lierne des deux Mondes (1 Maj
J870) införda uppsats, som vi i det föregående omtalat, att han
liksom flertalet af mötets öfriga medlemmar, var böjd att anse
Worsaae ha rätt i denna fråga. Men han sluter sig till Steenstrups
mening i en annan, nämligen, den, huruvida menniskoätare funnits
i Danmark.
Tvenne medlemmar af kongressen, nämligen hrr Spring och
Dupont, uppgåfvo att i belgiska grottor anträffats talrika djurben
blandade med menniskoben, och att deribland alla märgbenen voro
klufna, och det i de flesta fall på längden, och några äfven brända.
Menniskobenen hade tillhört ynglingar och qvinnor. De begge
vetenskapsmännen slöto deraf, att menniskor ätits på de ifrågavarande
ställena i den aflägsna forntiden. Med anledning deraf yttrade
Worsaae — såsom han redan för åtskilliga år tillbaka offentligen
uppgifvit — att han i en stenåldersgraf vid Borrebye i närheten af
Skjelskør funnit ett så stort antal menniskoben, som kunde rymmas
deri, att många af dem voro klufna och stekta, samt att i botten
af grafven fans spår af eld och aska samt brända menniskoben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
