Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskvärd och gagnelig? Flertalet af den allmänhet, som bevistar
folkmöten, torde väl vara inskränkt till en temligen ensidig
läsning i politiska och nationalekonomiska ämnen, till aihörande af
blott ena partens åsigter, och dermed följa då fördom och blind
tro. Meningsbrytningen i en verklig diskussion är derimot egnad
att ur slummern väcka den kritiska förmågan och framkalla ett
helsosamt tvifvel, hvilket åter är vilkoret för en sjelfständig åsigt.
Och ingen god och sann sak kan derpå någonting förlora, att det
vidskepliga eftersägandet af förestafvade satser undantränges af
en växande, mer och mer spridd böjelse och förmåga att se med
egna ögon och tänka på egen hand. Men, invänder man, det är
just diskussion som å folkmötena ofta saknas. »Ingen enda
opponent uppträdde», heter det t. ex. i en berättelse om folkmötet i
Åsadal, »hvadan förhandlingarna icke kunde få namn af
diskussion.» Att ändamålet i dylika fall, som dock ej torde vara sä
vanliga, väsentligen förfelas, är lika onekligt, som att skulden
drabbar just folkmötenas belackare, hvilka ej begagna tillfället att
bekämpa tendenser, som de anse farliga, belysa misstagen och i
det hela korrigera en rörelse, som enligt deras eget erkännande
»kunde» blifva välgörande, om den leddes annorlunda, och ej
okunnigheten, enfalden o. s. v. finge oimotsagda ha ordet och
formulera besluten.
Lika litet som de återgångstendenser, hvilka undantagsvis
fram-trädt i några fä frågor, synas oss mycket oroande, lika litet kan
man med fog tala om, att något »omstörtningsbegär» gifvit sig luft
å folkmötena. Att t. ex. konungens envälde i den ekonomiska
lagstiftningen bör upphöra, har ju 1869 års konstitutionsutskott
»ur principiel synpunkt» erkänt såsom riktigt, ehuru det af
hvarje-handa skäl kom till den slutsatsen, att förändringen icke »nu» bör
ifrågasättas. Nedsättning, ja till och med upphäfvande af census
vid val till andra kammaren har man hört strängt konservative
förklara för blott en tidsfråga. Att grundskatterna ej af
regeringen betraktas såsom »ett dyrbart arf från våra fäder», genom
hvilkas afskaflände samhället skulle rubbas i sina grundvalar, och
att hennes initiativ till deras aflösning bör vara att påräkna, lärer
man kunna sluta deraf att hon låtit en komité utreda detta ärende
samt till trycket befordrat komiterades jemte kollegiernas
utlåtanden i ämnet, öfriga folkmötesfrågor stå ju nästan alla på
representationens dagordning. Att förflugna hugskott der kunna
uppdyka, möjligen vinna majoritet, är åtminstone icke värre, än
att kungliga propositioner, såsom stundom händt, drabbas af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
