Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till föreningen insändes af en numera afliden skogvaktare under
Petersfors bruk, P. E. Eriksson; här kan man se hur äfven en
medlem af de lägre samhällsklasserna med god vilja kan skaffa sig
en jemförelsevis rik bildning, och hvilken stor nytta
fornforsknin-gen inom vårt land skulle kunna draga af den egentliga allmogens
medverkan. Insigten om, hur vigtigt det skulle vara för denna
vetenskap att alla efter förmåga taga del i insamlandet af material,
har dock ännu ej gjort stora framsteg hos det egentliga folket, om
än fördomarne i det hänseendet numera mestadels utrotats. Såsom
det på fornforskaremötet i Vexjö framhölls, blir det folkskolornas
åliggande att i främsta rummet verka för denna fosterländska kun*
skaps bibringande. På samma gång skall man med det enda rätta
medlet motverka den vandalism, som ännu i så många former upp*
trader, underblåst af egennyttan eller ett rått förstörelsebegär.
Bland annat omnämner författaren de samlingar af muntliga
uppteckningar som kommit föreningen tillhanda och begagnar
tillfället att inlägga några varma ord till förmån för vår nyare
folkdikt, hvilken man i allmänhet velat ensidigt förbise, utan tvifvel
af berättigad leda vid det myckna dåliga som inmängt sig i henne.
Några andra utflygter på folkspråkets och folkpoesiens områden
visa också, hur nitiskt författaren satt sig in i sin uppgift, att vara
en väckelsebringare i fornforskningens många riktningar. En icke
litet intressant afdelning utgöres af berättelsen om Örebro kyrkas
restauration, ett af de förnämsta arbeten i denna väg som nyligen
blifvit utförda hos oss, och som ledts af ritläraren A. Kjell ström.
Derefter följer ett utdrag ur dåv. antiqvitetsintendenten P. A.
Säves berättelse för 1862. Denna vittnar om ett högt nit för våra
fornlemningar och stor förmåga att uppleta eller igenfinna sådana.
Derimot står denne författare efter föregående i skarpsinnig
forskning, allsidig uppmärksamhet och yttre framställning. Hans
be-skrifningar, äfven af märkligare föremål, äro i hög grad
knapphändiga, hvilket i hans handskrift ersättes genom raska
penn-ritningar, men derimot i det nu tryckta utdraget ger ett intryck
af stor torftighet. Författarens resa 1862 omfattade delar af
öster-och Vestergötland, dem han beskrifver socknevis. I synnerhet
eg-nar han uppmärksamhet åt de jordfasta minnesmärkena, der dock
den minsta vinsten för vår fornforskning står att göra (vi
undantaga naturligtvis gräfningarna). Dessutom uppsöker och redogör
han för allt till kyrkskruden hänförligt. Hans afhandling upplyses
af åtskilliga träsnitt, dels afbildningar af runstenar som han funnit,
dels af andra märkligare föremål, dopfuntar, grafbällar m. m.
Berättelsen slutar med en vidlyftig ordlista från Vestergötland,
granskad af prof. Carl Säve. En kritik rörande denna skulle föra oss
för långt, och dessutom har en strid derom redan på annat ställe
inom pressen utkämpats. Såsom resultat af denna, så vidt vi
uppfattat anfall och försvar, framgår: att ordlistor lämpligast uppgöras sf
infödingar i hvar trakt, och att granskningen af sådana biör
öfver-låtas åt de vetenskapsmän som genom sin börd kunna anses fullt
hemmastadda i det särskilda målet; att man icke i dessa listor får
upptaga en mängd ord som i sjelfva verket tillhöra riksspråket;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
