Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men å andra sidan att den nitiske samlaren är i sin goda rätt,
sd långe han endast samlar och meddelar andra egentliga forskare.
Nitet på detta som på alla andra vetandets områden kan icke nog
värderas; ty det är ett uttryck af kärleken för saken — och »af
kärleken går lifvet», äfven inom vetenskapen.
Efter dessa berättelser komma de egentliga afhandlingarna.
Under titel Fornlemningar i Norrland ha hrr Sidenbladh och H.
Hildebrand lemnat en öfyersigtlig, men sakrik redogörelse för
Ångermanlands, Medelpads och Helsinglands jordfasta minnesmärken,
hvilken ej saknar intresse såsom ett bevis för den tidiga och
vidsträckta odlingen inom denna del af det gamla Sviaveldi. En än
mer upplysande inlaga i denna fråga lemnar d:r Hildebrands stora
afhandling, Den äldre jernåldern i Norrland, den mest
omfångsrika som bandet innehåller. Efter en redogörelse lör betydelsen
af begreppet »äldre jernåldern», hvilken författaren på goda grunder
fortfarande fattar såsom åren 200—700 e. Kr., skrider han till en
särdeles omsorgsfull granskning af alla de fornfynd inom Medelpad,
Jämtland, Helsingland och Gestrikland hvilka kunna hänföras till
denna tid. Resultaten af sin undersökning sammanfattar han i
slutet, der han visar att Norrland under äldre jernåldern haft en
götisk befolkning i likhet med hela det öfriga Sverige, samt att
här liksom der den yngre jernåldern betecknar Svearnes inträngande
och öfvervälde. I sammanhang härmed framställer han ett antagande
rörande befolkandet af det nordliga Norge, hvilket går ut på att i
någon mån rädda den Keyser-Munchska teorien om en invandring
norrifrån. Författaren framhåller som sannolikt, att norra Norges
äldsta germanska befolkning inkommit österifrån, just från
Norrland, medan landet söder om Dovre skulle fått sina bebyggare
sydost ifrån. Antagandet, som af författaren stödes med ganska
vigtiga skäl, är imellertid ej så alldeles nytt, som han synes föreställa
sig. I en anmälan af Munchs historia i Nordisk tidskrift (1853)
har d:r Aug. Sohiman redan utvecklat och gifvit skäl för en dylik
åsigt, hvilken också tyckes hafva all grund.
En kort redogörelse för Sveriges fornminnesföreningars
verksamhet under 1864—69 lemnar en tillfredsställande anblick. Man
tinner häraf att de alla efter förmåga arbeta i fornforskningens
tjenst; endast få landskap sakna numera egna sådana föreningar.
Det är att hoppas att den nybildade svenska fornminnesföreningen,
enligt hvad som beslöts i Vexjö, skall låta sig angeläget vara att
äfven i dem åvägabringa sällskap eller filialafdelningari liknande syfte
I uppsatsen Bidrag till svenska medeltidens konsthistoria har
dr H. Hildebrand lemnat en särdeles rikhaltig afhandling. Då
ämnet är ett af de minst bekanta äfven för de egentlige forskarne
i våra fornhäfder, ehuru tillika ett af de vigtigaste och för hela
vår odlingshistoria mest gifvande, skola vi något utförligare
uppehålla oss vid författarens upptäckter och slutledningar.
Han har hufvudsakiigen sysselsatt sig med tre punkter af v&r
medeltids konsthistoria: hans äldsta och yngsta målningskonst samt
hans äldre skulptur. Då författaren endast åsyftat att lemna
»bidrag», är han härvidlag i sin goda rätt; men man må icke derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
