Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derföre, att den synes oss vara ett tidstecken, jemte många andra
sådana, på den dragning åt det nationella, det fosterländska,
hvil-ken, der den är rätt djup och hesinningsfull, kan verka som en
föryngringskälla för den sköna litteraturen och konsten. Ämnen
nr fäderneslandets ärorika häfder, ur folkets lif i forna och nyare
tider uppsökas numera med tydlig förkärlek af våra dramatiska
författare; man synes allt mer och mer benägen att ställa sig till
efterrättelse Olof v. Dalins maningsord:
Låt oss imellertid nu vörda det vi äga!
Det skadar ej, att vi vårt pund på gullvigt väga,
Att se, hvad norden ger, hvad sol i Sverige blänkt;
Och om dess skaldeträn ha goda frukter skänkt.
En af de få författare som under de senare åren med allvar
oeh kärlek egnat sig åt svenska dramat är hr Fr. Hedberg. Med
en förvånande flit och en redlighet i arbete, som förtjenar allt
erkännande, har han under loppet af omkring tjugo år lemnat en
löljd af lustspel, tillföllighetsskåmt och skådespel, som visat en
stigande förmåga af dramatisk kraft och konst. Ingen som var
vittne till hr Hedbergs första triumfer, till Slutbalen, Frun ef stånd
oek frun i ståndet m. fl. kunde väl ana, att han med större
framgång skulle odla det historiska skådespelet, en konstart som fordrar
ej blott fyndighet och yttre scen vana, utan framför allt djupare
studier, kraftig karaktersteckning, höga vyer öfver lifvet.
Imellertid inträffade detta oväntade omslag; och hr Hedberg har, alltifrån
det Dagen gryr blef synlig (1863), nästan uteslutande egnat sin
penna åt ofvannämnda art af dramatik. Här är icke stället att kasta
en återblick på hans konstnärliga utveckling sedan dess, eller ens att
erinra om hans hittills mest bekanta stycke, Brölloppet på Ulfåsa,
dess innehåll och kritikens yttranden derom. Jag vill endast
återföra i minnet att hr Hedberg redan länge idkat, det historiska
skådespelets konst, och att vi således numera ega rätt att at honom vänta
arbeten af en högre estetisk mognad, så väl som af en sannt manlig
hållning.
Jag skyndar också genast att erkänna, det Stolts Elisif’, noga
öfverlagdt, erbjuder flere och större förtjenster än kanske något af
hr Hedbergs öfriga skådespel. Valet af ämne förefaller särdeles
lyckadt, något som är af högre vigt för det historiska skådespelet
än för hvarje annat slag af drama. Brytningen mellan kung
Albrekt och svenska folket, de utländske förtryckarnes förjagande i
följd af ett djupt upprörande brott, kan onekligen erbjuda en
dramatiker ett rikt och tacksamt stoff. Och härtill kommer att
författaren synbarligen egnat mycken omsorg åt dess bearbetande. I
intet af hr Hedbergs föregående stycken har man funnit denna
sam-mankedning af förloppet, detta klara fördelande af handlingen i
akter, denna afrundning och jemna fart som här. I synnerhet
väcker den konstnärliga anordningen af ämnet den bildade läsarens
aktning och sympati. Första handlingen ger en liflig och väl
tänkt framställning af landets tillstånd, och huru tyskarne husera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
