Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock — låt din aning af din kärlek tändas,
Och tid, som gryr, belysas af din tro.
Han lider, dageus genius! Mörka minnen
Af fadrens och hans egna brott ha vaknat
Anklagande, se’n han ur morgonruset
Vill samla sig i mandom och besinning
Men, se också, hvad mod, hvad kraft sig rörer
På djupet af hans dunkla ögas oro.
Se, hur han bland arbetarne dernere
Vid foten af den gamla samhälls-stacken
Arbetar sig till nya, friska krafter!
Se, hur han ilar fram bland dem och bildar
Sig just bland dem en magt af uya viljor
Till verket, hvaruppå hans sinne rufvar,
Det verk, som är hans mandoms stora uppgift,
Det verk, han fick i arf från gångna sekler,
All verldens uya födelse till frihet,
Stadfästelsen af den enskildes rätt,
Dess fulla rätt som meuuiska helt enkelt,
— Det verk, hvartill han änn’ ej mägtig är,
Och derför oron i sin blick ock bär.
Ja, älska blott, som tron forstår att älska,
Och du skall se, hur i hans ögas dunkel
Sig rörer dock en kärlek lika varm,
Som den, som glödde i hans ungdoms dikter,
En kärlek, hvilken ej har ro, ej råd
Att sjunga blott och jaga idealet
Och vända tröttad med en suck tillbaka
Med fåfäng klagan öfver hvad som är;
Men dock en kärlek, som af sjelfva verlden,
Af denna »arma, usla jemraerdal»
Vill skapa sig ett rike, värdigt men’skan
Och dess tillkämpade begrepp om rätt,
Om sanning, frihet, skönhet, — allt för alla,
— Ett rike, hvaruti en högre sång
Kan stämmas upp i fri hets fröjd en gång.
... Betraktcn dagens genius rätt. Dess oro
Är kärlekens, som kärapar ora tillvaro
Uti det nya välde, som nu danas,
Utur det gamla i vår egen barm! —
Eörgäfves höjas er misströstans suckar,
Förgäfves det förflutnas skuggor manas,
Förgäfves ögonblickets vaumagt hånas, —
Ur dunkla djupet nya solar glimma,
Och, förr’n den slagit seklets sista timma,
Kanske vårt kaos ordnats, och deri
En arbetsadel, segrande och fri,
Till slut förskingrar medeltidens dimma.»
C. y. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
