Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föränderliga. Alla delar af den egentliga dogmen, allt ifrån den
paulinska och alexandrinska teologien ända till den skolastiska,
hänvisa de till det förflutnas historia, endast bibehållande det som
i deras ögon utgör kristendomens grund, väsende och kärna, Jesu
milda och höga lära. Då det derjemte är svårt att ju ej äfven i
denna så rena och fullkomliga undervisning återfinna några
hågkomster, som bära vittne om ensidighetema i skaplynnet hos den
nation, hvilken Kristus tillhörde, så grunda desse den nyare
kristendomens lärare sin religion snarare på idealet, än på den
evangeliska verkligheten och, utan att förneka denna verklighet,
bibehålla de af legenden endast bilden af en verkligt gudomlig Kristus.
Den skola eller, om man så vill den kyrka, hvarom vi tala, gör
icke till en hufvudfråga huruvida Kristus verkligen var den man,
evangelierna för oss omtala. Idealet är för henne nog, och som
hon icke inom det moderna medvetandet finner någonting mera
rikt och upphöjdt, framställer hon honom för såväl samtidens som
framtidens religiösa tro såsom den menskliga naturens rena urbild.
Af ingen har denna nya kristendom bättre beskrifvits än
af F. Pécaut, en af dess ädlaste och djupsinnigaste lärare. »Icke
så som skulle vi», säger han, »tillerkänna det kristna namnet vare
sig något på öfvertro grundadt värde eller ett slags magiskt
verkande kraft, men med eller mot vår vilja är vårt sedliga och
religiösa ideal i sina väsendtligaste drag detsamma som det, hvilket
blifvit förverkligadt i Jesu person, och vi utgöra hans
efterkommande. Evangelii outplånliga ära, dess odödliga dragningskraft,
består fortfarande deri, att det är det goda budskapet, det nya
budskapet om nåden, om lifvets ande, som försäkrar oss om Guds
kärlek och frigör oss från samvetsqvalen och träldomen i det
ondas tjenst. Deri ligger en uppenbarelse, frambesvuren af
men-niskoanden sjelf, och följaktligen inskrifven på dess innersta grund.
De invigde försöka sig på att af sig sjelfve uttyda denna skrift
och från århundrade till århundrade lära de sig hos de olika
folken att stafva sig till namnet Fader, ända till dess Jesus genom
att högt uttala detsamma kommer den efter långa ansträngningar
utmattade gamla verlden att genomskakas af en befruktande känsla
af glädje. Derifrån utströmma, såsom från ett välgörande
källsprång, uti bäckar af lefvande vatten de ädlaste känslor, hvilka
fortgå vidare att såsom frukter frambringa den kristna odlingen
och de kristna dygderna: ödmjukheten, förtroendet, det
oomkull-stötliga hoppet, den inre värdigheten, den tysta hängifvenheten till
och med mot de elake. Har väl någon till den dag i dag är
förmått uppställa en religiös verldsåskådning, högre än denna? Hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
