Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetsfundiga dogmatikens. Skarpsinniga skriftställare, som
sysselsatt sig med hithörande frågor, betona enstämmigt denna punkt
såsom den afgörande. Så t. ex. yttrar Ernest Renan i sina
Questions contemporaines (Paris 1868) på tal om det kristna mis«
sionsarbetets framtidsutsigter följande:
»Knappast något slags hängifvenhet är så aktningsvärd som
missionärens; få inrättningar hafva gjort och göra fortfarande så
stora tjenster åt de historiska och geografiska vetenskaperna, som
dessa missionssällskap. Men, sedan man egnat denna hyllning åt
det beundransvärda modet och åt det verkligt gagneliga, som blifvit
uträttadt, måste man medgifva, att de nutida missionernas inverkan
på verldens religiösa utveckling har varit en ganska underordnad.
Man skall ej kunna nämna ett enda genom dessa missioner grun«
dadt kristet samfund af varaktig fasthet Det har visat sig, att
kyrkorna i Kina och Japan varit bygda på sanden. De
bemödanden som blifvit gjorda att underkufva Asiens stora
hufvudreli-gioner, islamismen, brahmaismen, buddhaismen, hafva varit
fåfänga. Det är ej mot kristendomen Afrika i närvarande stund
synes vända sig; från den ena ändan till den andra omvänder sig
denna verldsdel, egendomligt nog, till Mohameds lära1). Hvad
beträffar de vilda menniskostammame, dessa sorgliga qvarlefvor
från en verid i dess barndomstillstånd, åt hvilka man ej kan önska
annat än en stilla död, så gränsar det till det löjliga, att vilja i
deras fattningsförmåga intvinga våra dogmatiska formler. Innan
man söker göra dem till kristna, borde man väl först göra dem
till menniskor, och det är ovisst, huruvida man skulle lyckas
här-uti. Nu dresserar man den stackars Tahiti-infödingen till att gå
i messan eller åhöra predikan, men man upphjelper ej hans hjeraas
obotliga svaghet; man blott ställer så till, att han blir till döds
uttråkad. O, låten dessa naturens yngsta söner utslockna vid
modrens barm; störom ej med våra sträfva dogmer, frukten af
tjugo århundradens tankearbete, deras barnsliga lekar, deras dansar
i månskenet, deras menlösa glädje under hastigt flyende stunder!
Jesuiternas stora misstag, den föreställningen, att menniskans
uppfostran kan bedrifvas utifrån, medelst konstlade lärometoder och
ett slags maskineri af andaktsöfningar, detta samma misstag ligger
till grund för alla missionsverkets åtgöranden.»
’) Denua Renans uppgift bestrides af Eug. Bersier i broschyren La» mission»
protestantes (Paris 1870). Bersier &beropar sig på Liviugstones utsago, att ban under
sina resor iclce haft tillfälle iakttaga uågra islamismens synnerligt stora framsteg i
Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
