Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro, att han kunde föreslå Napoleon III hvad som helst, och att
denne, hellre än att stå tomhändt och förlägen inför dem som
talade om de många begångna »misstagen» och om Frankrikes
förödmjukade ställning, skulle taga hvad han kunde få och göra
sig sjelf blind för den förrädiska gåfvans farliga egenskaper. Han
synes hafva för mycket spekulerat derpå, att den i Frankrike
åter-uppvaknande oppositionen skulle sysselsätta och binda regeringen;
att den fredsvänliga franska demokratien snarare skulle uthärda
Preussens Öfvermod, än ett krig som kunde stärka det »personliga»
styrelsesättet; att de nederlag, han bibragte kejsaren först i
kompensations-, sedan i Luxemburgfrågan, skulle föra denne i en så
förtviflad ställning, att han till slut blefve benägen för hvilken
åtgärd som helst, som skänkte honom en landvinning, ett köttstycke
att kasta fram åt hungern efter makt och gloire. Det skulle då
i sjelfva verket ha blifvit Frankrike, som åt Nordtyska förbundet,
d. ä. åt Preussen, eröfrat och skänkt Holland, dess kolonier och
flottor.
Medan tyskarne åberopa nationaliteten såsom rättsgrundval
för sitt sträfvande att sluta sig sjelfve tillsamman till politisk
enhet, vränga och trampa de under fötterna denna samma princip,
när det faller dem i smaken, att på stamförvandta, men med dem
etnografiskt koordinerade folks bekostnad utvidga sitt område.
Pangermanismen, som vill i ett nytt »heiliges römisches Reich
teutscher Nation» med tyskarne amalgamera nabofolk, såsom
holländare och skandinaver, hvilka äro med dem fullt jembördiga i
andlig odling och från dem skilda genom sin sjelfständiga
natio-nela utveckling och hvar sina egendomliga och högt utbildade
tungomål, är fullt lika mycket, som panslavismen, en parodi på
nationalitetsgrundsatsen. När åter den Naboth, som den tyska
lystnaden vill plundra, är från det stora fäderneslandets söner så
fullkomligt ras-skild, att ej ens den mest utsväfvande
pangerma-nism kan i folkfrändskapen söka någon förevändning, såsom t. ex.
händelsen är med polackarne, då grunda de åter den oförsynt
predikade eröfringsrätten på sin förmenta kulturöfverlägsenhet.
Den germanistiska teorien är lika färdig och rustad att försvara
och besmycka det tyska inkräktningsbegäret mot de östliga
gran-narne i Polen och Böhmen, som mot de vestliga vid Nord- och
Östersjön, och lika väl mot de förre, som imot de senare har det
till karrikatyr uppdrifna tyska nationalhögmodet stält sig i
borus-sianismens tjenst. Hätskhet och smädelser mot polackarne äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
