Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af den jord, staten sålunda tagit i besittning, bortgåfvos ofantliga
donationer åt hofvets gunstlingar, naturligtvis idel tyskar. På
statskassans bekostnad främjade man invandring af tyska familjer
af arbetsklassen, som fingo landsträckor på statsgodsen att
uppodla. Naturligtvis öfversvämmades landet dessutom af en svärm
tyska embetsmän, advokater m. fl., till stor del dåliga subjekt,
hvilkas skamliga lefnadssätt och demoraliserande inflytelse på
befolkningen äfven af tyske författare’ skildras i starka färger.
Napoleon I fråntog Preussen större delen af det polska rofvet,
men sedan hans fall befinner det sig i besittning af storhertigdömet
Posen samt hvad det 1807 förlorat af Vestpreussen. Dessa
provinser upptogos ej, lika litet som det ända sedan midten af
1600-talet från länsförhållandet till Polen lösta och med Brandenburg
förenade Östpreussen, i det tyska förbundet. Som bekant,
utlof-vade 1815 års traktater åt samtliga delningsmakternas polske
undersåter ett visst, nationelt samband, trots den territoriela
splittringen mellan tre stater, hvarjemte dem tillförsäkrades, att de
under resp. preussisk, rysk, österrikisk statshöghet skulle åtnjuta
»representation och nationela institutioner». När tanken på Polens
återställande, som rätt mycket sysselsatte de i Wien samlade
statsmännen, ej blef verkstäld, ansåg man sig sålunda åtminstone böra
försäkra polackarne om »institutioner, som betrygga bevarandet af
deras nationalitet», såsom det uttryckligen heter i den
rysk-preussiska traktaten af 3 Maj 1815. I sin proklamation till Posens
inbyggare s. å. uttalar också Fredrik Vilhelm III sin »aktning för
polackames kärlek till sitt fädernesland», lofvar dem en
provin-cialförfattning, polska språkets likaberättigande med det tyska i
alla offentliga förhållanden, infödd ståthållare o. s. v. I
trohetseden, som de skulle aflägga, heter det att »den del af Polen», som
tillfallit Preussen, är deras »fädernesland», som de med lif och
blod skola försvara. Det var t. o. m. fråga om att af de i Posen
utskrifna trupper bilda en särskild polsk afdelning i preussiska
arméen. Man får också medgifva, att under de första tio åren,
medan den kloke och rättsinnade Zerboni di Sposetti var
öfver-president i Posen, ja ända till 1830, den preussiska styrelsen visade
sig temligen billig och opartisk mot den polska nationaliteten.
Ännu år 1822 kunde ett reskript om folkskoleväsendet uttala
följande satser, hvilka för nutidens preussiske statsmän måste vara i
lika hög grad en galenskap och en förargelse:
»Religion och språk aro en nations förnämsta helgedomar, deri
är hela åsk&dningssättet och själsverksamheten rotfast. En styrelse,
som erkänner, aktar och beskyddar dem, kan vara säker om att vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
