Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Preussen och Ryssland mot polackarne, utan har sedau år
1863, på sätt i Julian Klaczko’s märkvärdiga arbete beskrifves,
börjat göra sig mer och mer fortrogen med den redan år 1815
bysta tanken på Polens återställande. De forhandlingar, som under
sista polska insurrektionen härom fordes med Frankrike, hafva
antagligen gifvit kabinetten i Berlin och Petersburg ganska
mycket att tänka på, ty den dag kan lätt nog komma, då det både
i Wien och Paris torde befinnas ytterst tidsenligt att åter upptaga
denna plan, ja då habsburgare och bonaparter kunna behöfva söka
sin räddning i att gå från ord till handling. Och i dessa
omständigheter ligga, enligt vår mening, ganska talande skäl för en godvillig
öfverenskommelse mellan Preussen och Ryssland om en ny delning,
som grundligare än de tre föregående kunde besvärja faran.
Det förefaller nämligen oantagligt, att Ryssland inom en nära
liggande framtid skulle lyckas med sig assimilera Polen. J. J.
Rousseau’s ord till konfederationen i Bar ha verkligen visat sig
profetiska: »I kunnen ej undgå att förr eller senare bli uppslukade
af Ryssland, men söken hindra det att smälta er.» Efter hundra
års ansträngningar har Ryssland, med sin underlägsna kultur, ej
lyckats smälta Polen; det har väl ej kunnat förmås att gifva den
obeqväma munsbiten upp igen, men skakas periodiskt af väldiga
slitningar, som han förorsakar i den stora samhällskroppen. Som
sagdt, hvad ej redan lyckats under ett sekel, skall ej numera gå
för sig, såsom genom ett underverk, på ett par årtionden. Men
sedan den rysk-preussisk-österrikiska solidariteten blifvit upplöst,
och en af delningsmakterna börjat uppmuntra de polska
sjelfstän-dighetsförhoppningarna, har Ryssland omsider i Polen fått en
ömtåligare punkt, en större fara än någonsin. Hur afvärja den?
Scenen är enkom anordnad för en Mefistofeles-Bismarck, som
uppmuntrar de bekymrade vännerna vid Neva med ett så
lydande råd:
Låtom oss fråntaga Österrike, som svikit den heliga allians,
vi ingått på det mördade Polens graf, låtom oss fråntaga denne
förrädare des9 andel i bytet, Galizien, och dermed beröfva det
grundvalen för sin tillämnade rol af ledare vid det oroliga offrets
nästa försök till uppståndelse. Låtom oss vidare ännu en gång
afskära den polska nationalitetens nerver genom en delning efter
Weichsellinien. Får Preussen, som af gammalt är öfvadt i konsten,
gripa sig an med ett oförtrutet germaniseringsarbete i hela vestra
Polen, medan Ryssland arbetar på sitt sätt i det östra, så skola
vi väl se, om ej ur de afklippta ådrorna äfven detta envisa,
fördömda lif till slut skall fly!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
