Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från ett kristet samfundslif till hednisk sång skulle i dessa
tilldragelser finna impulserna till Nibelungensångerna. Eller man
fann mellan namnen Nibelung och Ghibellin en viss ljudlikhet, och
då sången förtäljde om en skatt af verldslig beskaffenhet, hvilken
nibelungerne egde och till siste man sökte försvara, tycktes det
vara en djupsinnig tolkning att låta en gammal sångare hafva
under diktade namn tecknat ghibellinernes strid för verldsligt välde
imot påfvemakten, till ett motstycke imot Graalsången, som på
samma sätt förvandlades till ett poetiskt förhärligande af det
kyrkliga enväldet. Från sådana fyndiga förklaringar aflägsnar sig
den mytologiska tolkningen, genom att icke fota några
kombinationer på yttre tillfälliga likheter. En eller annan vridning hos
skalet borde icke vara nog till att bestämma arten af den mussla,
i hvars sköte diktperlan upprunnit.
Denna riktning hos vår tids litterära kritik har onekligen
för-tjensten att först hafva lärt oss tänka stort om förfadrens sång
och saga. 1 det man tog för gifvet att det fanns en andemening,
en sapning af enkel och hög art förborgad i omhöljet, som spunnit
sig omkring den, blef sökandet efter ursprungsordet ett värdigt
föremål för forskningen. Det förledande dervid var imellertid, att
man medelst sammanställningar med andra myter kunde slutligen
komma till alltför allmänna eller så att säga urföreställningar. Så
trodde sig von der Hagen, den förste förtjenstfulle kommentatorn
af Nibelungenlied, hafva upptäckt att dikten innebure ingenting
mer eller mindre än sjelfva menniskoslägtets stamsaga, den om
paradiset och syndafallet; han ville i dessa sånger läsa en poetisk
framställning af huru synden och döden inkommit i verlden genom
ormen (Fåfne), qvinnan (Kriemhild) och guldet (nibelungenskatten).
Först sedan man börjat att med den tyska sägnen jemföra den
skandinaviska, blefvo förklaringarna mera bestämda och den utkomna
kärnan af konkretare art. Den sinnrikaste tolkningen i denna
riktning är tvifvelsutan den som P. E. Muller framstält i sitt
förträffliga Sagobibliotek. Han tycker sig visserligen i djupaste
bottnen af sägnen skönja några så allmänna föreställningar som den
om hjeltelifvets undergång eller denna de gamlas om trenne åldrar,
den gyllene åldern, som går under med hjelten Sigurd, den vilda
kopparåldem som representeras af de stridbara nifiungerne och
jernåldem som utmärkes af Atles brott, men han fasthåller dock
som det hufvudsakliga, för volsunga- och nibelungensägnen
gemensamma grundmotivet: skattens finnande och vinnande.
Detta grundmotiv framträder klarare i den skandinaviska
sägnen, hvars berättelse om skatten är i korthet följande. Då Odin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
