Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylla i det förra, är mindre lyckligt; det öfverensstämmer icke med
fantasiens natur och väsende. En sådan tanke kan blifva tema
och gifva grundstämningen åt den reflekterande skalden, men äfven
denne skulle dock behöfva, till att besjunga den gyllene ålderns
forfall, någon konkretare impuls, någon faktisk tilldragelse deri
tanken innebodde. Lemnas nu detta tillskjutna motiv ur
räkningen, är det en ganska oansenlig del af sägnen, som får sin
förklaring genom Miillers hypotes. I ett af sägnens hufvudpartier
verkar skatten på intet sätt bestämmande på de handlande
personerna; men äfven i dess öfriga partier använder den nordiska
såväl som den tyska versionen mäktiga bevekelsegrunder, som med
det angifna grundmotivet hafva intet att skaffa. Krimhilds eller
Gudruns hämdlystnad, Atles maktbegär, men i all synnerhet den
allt genomgående slägthämden äro motiv af historisk, icke af
mytisk art Tillkomsten af dessa motiv blir icke förklarad ur
det antagna grundmotivet, skattens finnande och vinnande. Det
är osannolikt, att en mytbildning som begynt vid åskådningen af
flodguldets uppsamlande, skulle utan vidare genom en blott
fantasiprocess utvecklat hjelteslägter, som i blodiga fejder genom en rad
af generationer utrota hvarandra, drifna af bevekelsegrunder utaf
lätt igenkänlig historisk natur, och Muller har icke heller vågat
antaga en sådan transformation. Han har, i likhet med alla
utty-dare på mytologisk grund, nödgats tillgripa den så kallade
lokaliseringen, dermed den ursprungligen mytiska sägnen en eller flera
gånger af folket blandats med historiska erinringar, ur hvilka det
heroiska elementet härflutit. Ehuru man skulle tycka att i
hjelte-diktningen hufvudvigten borde ligga på det heroiska elementet,
inslår hela denna riktning den betänkliga utvägen, att skjuta åt
sidan allt det hjeltemässiga hos sägnen.
Så tillvägagår äfven den tyske uttolkaren Wilhelm Mtiller,
hvilkens Versuch einer mythologischen Erklärung der Nibelungensage
innehåller en ganska skarpsinnig utläggning i samma riktning,
men ur en något modifierad synpunkt Han förebrår sin danske
föregångare att icke hafva förfarit nog mytologiskt; med myt måste
man förstå, icke uttryckandet af något sådant som flodguldets
upp-hemtande, utan en verklig gudasaga, som blifvit hjeltesång i det
hon förvirrats af historiska erinringar. Forskningen åligger det
att afskilja dessa och derpå, med tillhjelp af befryndade myter,
tyda meningen i det som återstår. Det befinnes då att allt hvad
sägnen förtäljer om fejderna mellan völsungar, niflungar och huner
bör lemnas ur sigte såsom historiskt. För sin del antar W. Muller
utan betänkande att sångernas Gunnar eller Gunther är den bur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
