Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt Jonakr tvenne söner Sörle och Hamdi, hvilka, då de blifvit
fullvuxne, af modern eggades till att hämnas på den mäktige
Jör-munrek. Denne hade äktat Svanhild, en dotter till Gudrun och
Sigurd, men på grundlösa misstankar låtit henne söndertrampas af
hästar. Nu förtäljer också Jornandes om Hermanrik, göternes
konung, att han lät sönderslita Sanielh (Svanihilde) af vilda hästar
och derför blef af hennes bröder Sar och Ammi sårad nästan till
döds. En sådan samstämmighet mellan sånger, som i tolfte
århundradet upptecknades på Island, och historiegrafen, som i sjette
århundradet skref göternes historia delvis efter deras mundtliga
traditioner,’ bevisar ojäfaktigt att de förra här anföra en
ursprunglig sägen och troligen äfven samstämma med de senare till ett
verkligt faktum, en tilldragelse ur Hermanriks lefnad. Om nu
denne furste, som dog 375, låtit afdagataga en dotter af Sigurd,
är det väl bevisadt att hjeltens tidsålder måste vara midten af
fjerde århundradet. Men imot denna slutledning reser sig dock en
betänklighet, som Beauvois, ehuru eljest en omtänksam författare,
icke sökt häfva. Man måste nämligen vara villig att i det längsta
taga dikturkunderna efter ordalydelsen, för att tro på en
ursprunglig sammanhörighet mellan sägner om4 volsungame, niflungarne
och budlungarne samt detta parti. Fysiska, psykiska och
isynnerhet estetiska skäl tala tvärtom för att detta Gudruns tredje
giftermål bör anses såsom en yttring af den traditionela diktens
vanliga böjelse att förfara genealogiskt och till den ändan låta
cyklerna sammanväxa. På sådant sätt har sägnen uti berättelsen om
Asloug, Sigurds och Brynhilds dotter, erhållit ett bihang, och
berättelsen om Svanhild är helt säkert ett annat, om också af
äldre datum. I följd af denna böjelse måste Gudrun, som
naturligen icke han lefva sedan hon slagtat sina barn och innebr&nt
sin make, och sedan de bäste af hennes ätt gått bort, räddas mot
sin vilja och på ett sätt, som icke tillhör verkligheten men väl
erinrar om folkfantasiens naiva utvägar.
Vacklar sålunda äfven sjelfva fotfästet, så kan man icke medge
att Beauvois lyckats afsluta undersökningarna om denna sägen,
äfven om man på intet sätt vill underkänna vigten af hans verk.
Han har ett sätt att resonnera genom fakta, som är i allo
efter-följansvärdt, enär, äfven om konklusionen brister, premisserna ega
värde i och för sig sjelfva. Han har bragt sin hypotes till en hög
grad af trolighet, äfven om han icke bevisat den historiskt i någon
punkt. Hans hypotes är också utgången från en åsigt om den
traditionela diktens natur och väsende, som han kanske tillämpar
något ensidigt och ytterligt, men som ofelbart i sig sjelf är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
