Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktiga. De märkliga tilldragelser, hvilka, enligt hvad han sökt
bevisa, inträffade vid mediet af fjerde århundradet imellan tre af
de germaniska hnfvudstammarna, frankerne, burgundeme och de
huniske saxarne, måste, storartade som de voro i sig sjelfva och
djupt ingripande i folkens tillvaro, lifligt hafva anslagit dessa
stammar, af hvilka naturligen enhvar mest och bäst utvecklade
den del af tilldragelsen som närmast rörde dess hjelteslägt. 1
minnessånger — chants historiques — hvilkas förekomst
åtminstone hos göter och franker är nogsamt bestyrkt, yttrade folken
de känslor af glädje, af stolthet, af sorg eller fasa, som
hjelte-slägtens öden väckt hos dem. Sålunda fortlefde hos frankerne
minnet af volsungarnes öden i en rad af fristående sånger, af
hvilka de om Sigurd, den ypperste volsungen, naturligtvis voro bäst
befåstade i hågkomsten. På samma sätt utvecklades hos saxame
företrädesvis de delar, som rörde sig kring Atles framgångsrika
dåd, och hos burgunderne firades tvifvelsutan Gjukeslägtens och
Sigurds samfålda bragder. Med samma rätt och af samma böjelse
som skaldekonsten hos alla folk och i alla tider drifvits att
utsmycka sina ämnen, prydde äfven dessa sångare sina hjeltar med
öfvernaturliga egenskaper, tillade dem en gudomlig härkomst,
skänkte dem öfvermensklig kraft och en utomordentlig själsstyrka
i godt som i ondt, allt efter som tidsålderns smak det fordrade.
Medger också vårt språkbruk att kalla den känslolöse mördaren
ett vidunder och säga det den girige rufvar på sin skatt, så gingo
fomålderns folk med lifiigare inbillning än längre: metaforen
förkroppsligades, den rufvande fick formen af en stygg drake,
makten, rikedomen, herradömet framstäldes under bilden af en
skatt af guld och guldsmyckade vapen, den stridbara valkyrians
motvillighet försinligades medelst flammorna kring hennes borg, och
aningarne framfördes i form af lifligt skådade drömmar eller utaf
spådomskunnige siare. Att de gudamakter, på hvilka folken då
trodde, infördes, ehuru ganska sparsamt, ibland de handlande, var
likaledes en åtgärd af den smyckande fantasien.
Det är således icke den af Andvare förbannade skatten som
gett sägnen dess sammanhang, utan sammanhanget ligger i sjelfva
tilldragelsen. När och hvar den timat kan måhända icke så noga
bestämmas, men visst är att endast en tilldragelsekedja ur
verkligheten kan gifva sägnen ett nog fast och hållstarkt inre, för att
han på traditionens ström, efter färden genom många århundraden,
skall kunna hinna litteraturens terra firma hos vidt skilda folk.
Någon mytisk eller etisk kärna, kring hvilken hvarjehanda
erinringar afsatt sig, i följd af någon namnlikhet eller ock, låt vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
