Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personligheter, och de må tillse huru man skall forstå sådana
hjeltesamhällen. Enligt författaren betecknar ordet ett visst på
den tiden gängse poetiskt uppfattningssätt, enligt hvilket ämnena
förarbetades i skaldefantasien; det var liksom en egen af sol och
dimmor uppfyld dager som omgaf lifsforeteelserna inför den tidens
sångarblick, och lät den teckna sig i stora underbara konturer.
De derunder utbildade sägnerna äro alltså »icke några från
guda-lifvet till menniskomas verld neddragna, följaktligen sjunkna,
förvirrade, missförstådda myter, men icke heller en under tidens lopp
fördunklad och genom allehanda fantastiska utväxter förvriden
historia, utan de äro en sann poetisk skapelse, deri den af
forntidens hedniskt-mytiska åskådning genomträngda folkanden uttalar
sin betraktelse af menniskolifvet, af dess personligheter och
förhållanden, dess vilkor och öden.»
Vi egna Grundtvig uppriktig tack för denna bestämda inlaga
till förmån för de okända skaldernas skaparekraft, och forskningen
skall, så tro vi, äfven stanna i skuld för de upplysningar han
redan delvis lemnat rörande deras sätt att skapa. Fri från den
brinnande oron att taga reda på verkligheten bakom, och oberörd af
alla mytiska lockelser ofvanom våra herosgestalter, har han desto
skarpare kunnat fästa blicken uteslutande vid den poetiska verld
de tillhöra, för att sålunda utreda lagame för deras tillvaro. Bland
dessa lagar är måhända anmärkningsvärdast hvad han framhåller
rörande hjeltames högsta bestämmelse. Man bör besinna att för
denna tidsålders hedendom den stora striden mellan gudame och
de imot dem och imot hela verldsordningen fiendtliga krafterna
icke var afslutad såsom hos grekeme, der efter striden gudame
hade trädt i en lugn och njutningsrik beröring med menniskomas
ätt; »den fortgick och var ännu oafgjord; hufvuddrabbningen uti
Ragnarök återstod ännu, och dess utgång stod väl knappast så
klar för det allmänna medvetandet, som den är angifven i de
pre-sterliga sångerna. Thor uppehåller striden, Odin grubblar och
samlar visdom från alla verldar, från lefvande och döde. Men de
mytiska sångerna lära ock, att Odin derjemte rustar sig till den
stora striden genom att samla kämpar från menniskoverlden,
en-härjames skara. Derför är han hjeltames fosterfader och
läromästare, derför kallar han dem, så snart han finner dem mogne
till att öka Valhalls utkorade. Hjeltens hela vandel genom
jordelifvet är en upptuktelse, en öfning, en förberedelse härtill —
sedd med Odins öga, och med det ögat skådar den heroiska
diktningen på sina hjeltar och deras strider, om ock den tillika har
ett öppet öga för allt hvad som hör till menniskolifvet såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
