Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bristen på tryckfrihet. »De förnämsta felen», säger Malmström,
»som vidlådde 1720 års regeringssätt, lågo knappast i sjelfva re*
geringsformen, ehuru de vid tillämpningen derur utvecklades: vi
mena hemlighetsmakeriet och sekreta utskottets inkräktningar på
K. M:ts och ständernas rätt,» Samme författare anmärker
flere-städes, att om ifrån början af detta regeringssätt en vis och aktad
konung suttit vid styret, konungamaktens inflytande sannolikt skulle
hafva ökats och sekreta utskottets inkräktningar på densamma
utebli fv it.
Ett annat resultat af den nyare forskningen är, att det skede
af i fråga varande tid, som omfattar de äldre mössornas eller Arvid
Horns styrelse, kommit att framstå i en ny dager, långt ljusare än
man hittills vanligen plägat medgifva och icke obetydligt afvikande
ifrån den, som Geijer deråt beskärt. Horns statsmannaförtjenster
hafva nu fått ett ganska vackert erkännande; många ogrundade
’beskyllningar imot hans styrelse hafva vederlagts och densamma
har både med hänsyn till sin fosterländska och sjelfständiga
utländska politik och lika mycket på grund af de aktningsvärda,
ja lysande framstegen i fredlig förkofran erhållit en välförtjent
berömmelse.
Fryxell kallar uttryckligen tidehvarfvet från 1721 till 1738
ett bland de mest lyckliga Sveriges historia kan uppvisa, men, säger
han, efter denna tid förirrade sig sjelfstvrelsen på flera afvägar och
både regering och folkombud gjorde sig skyldiga till vacklande
åtgärder och stora misstag. Malmström, som varit den förste,
hvilken gjort full rättvisa åt Horns och de äldre mössornas förtjenster,
har, såsom bekant är, ännu ej medhunnit mera än början af
hattstyrelsen, men denna böljan är långt ifrån egnad att upphöja
hat-tarne. Fryxell har kunnat nästan i allo ansluta sig till Malmströms
till tiden föregående, samvetsgranna forskning, så långt denne
hunnit; det blifver af intresse att få se, om icke möjligen i den
fortsättning Malmström nu förbereder af sin historia domen öfver
hat-tarne kommer att utfalla ännu något strängare än hos Fryxell.
I sammanhang med den olika synpunkt, hvarunder frihetstiden
betraktats, blifver ock merendels omdömet om det föregående och
efterföljande enväldet olika. Von Beskow, hvilken, i
öfverensstäm-melse med de historiska läroböckernas vanliga framställning, i denna
tid ser föga annat än politiskt elände och sedlig uselhet, har i
stället framstått såsom en nitisk och snillrik sakförare för Carl XH
och Gustaf III. En bland Fryxells stora förtjenster om den
svenska historien är otvifvelaktigt den frisinnade uppfattning som
utmärker hans skildring af vårt lands utveckling under 1700-talet.
Med märkbar, möjligen allt för märkbar förkärlek behandlar han
frihetstiden, medan man om hans teckning af Carl XII till
äfven-tyrs kan säga motsatsen; och ehuru han ännu icke hunnit afsluta
Adolf Fredriks historia, har han alla redan under loppet af
densamma otvetydigt nog uttalat sin mening om hans sons regering,
allt samman i strängaste motsats mot von Beskow.
Vi sade att Fryxell med kanske alltför synbar välvilja
skildrar frihetstiden; han försummar knappast något tillfälle som er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
