Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Ferseus dystra teckningar inför sig beklagar man
dubbelt både, att Beskow ej fick fullborda sin kärleksfulla skildring af
Gustaf III, som nu så völ hade behöfts, för att i någon mån
motverka Fersens, och att densamma i följd af sin beskaffenhet och
plananiäggning är egnad att göra mindre gagn än hon kunnat.
Hon kan liknas vid de mera på måfå sammanhopade materialierna
till en byggnad, och dessa materialier äro dessutom i allmänhet
endast sådana, som kunde taga sig gynsamt ut för konungen.
Ett drag hos konungen, som hittills icke blifvit nog
uppmärk-sammadt, har af Fersen blifvit framhållet: hans misstrogenhet och,
hvad förfin kallar, skuggrädsla. Konungens hjerta var, säger förf:n,
utan uppehåll oroadt af misstankar samt af grundlös förskräckelse
för revolution och förräderi. Denna misstänksamhet gälde framför
allt riksdagen och är långt mera naturlig, än Fersen synes medgifva,
när man erinrar sig, huru Gustaf vuxit upp under frihetstidens
ständerregering, som nog ofta öfvergick till full terrorism, och att
1756 års blodiga uppträden hörde till hans barndoms minnen.
Man kunde knappt vänta att Gustaf III skulle med förtroende och
tillgifvenhet omfatta rikets ständer •).
Det ligger sanning i Beskows väl sagda ord: att den grund,
på hvilken Gustaf befann sig, var lik en af blomstertäcke höljd
vulkan, i hvars djup partitidernas blott skenbart släckta eld snart
förstärktes af franska revolutionens upptindrande lågor. Man erinre
sig Anjalaförbundet och konungens mord! Och dennes retliga
fruktan måste ökas genom hans kännedom om grannarnes, Katarinas
och Fredrik II:s anspråk och planer med afseende på Sverige.
Onekligen voro genom frihetstidens inverkan hos mången
gränserna rubbade mellan rätt och orätt, och man kunde icke våga hoppas,
att riksdagssplitet och korruptionssystemet med ens skulle vara
utplånade, att så djupa söndringar för alltid skulle vara öfvervunna.
Man erkänne sanningen häraf; en annan sak är, om konungen
gjorde livad på honom berodde, för att förebygga de onekligen Btora
vådorna och icke genom eget förvållande bidrog att väcka dem
till nytt lif.
Sex år sedan frihetstidens sista stormiga riksdag gått till ända,
samlades för första gången ständerna under det nya statsskicket.
Konungen öfvertog sjelf riksdagens ledning och lyckades så till
vida väl, att ständerna framför allt täflade uti att vinna hans
gunst samt visa honom sin frikostighet, och att de få spår till
opposition, som spordes, qväfdes i sin födsel. För denna utgång
hade konungen, om man får tro Fersen, icke minst denne att
tacka. Fersens uppträdande är för honom ganska karakteristiskt:
han kämpade med kraftfull vältalighet mot konungens otillbörliga
inblandning i bankens angelägenheter, men undvek försigtigt att 1
1) Ibland Gnataf III:» papper finnes en uppsats om landtmarskalkens skyldigheter
dat. 1778, hvilken klart utvisar konungens tänkesätt. Landtmarskalken an befall es der
icke blott att hos konungen, samfäldt med dc andre talmännen, dagligen föredraga, hvad
som skall i stånden följande plenum företagas, och aldrig låta något i ståndet
proponents, utan att derom inhemta k. m:ts vilja, utan ock genast underrätta honom, om
några sammansättningar der tilldraga sig, samt föreslå medel att sådana partier skingra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
