Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöta sig med konungen och stod nitiskt på lagens och
samhällsordningens bästa.
Baron Reuterholm och riksrådet Ridderstolpe föreslogo Fersen
att samla hattar och mössor til T en opposition imot hofvet, h vartill
Rysslands och Danmarks sändebud vore benägne att lemna
understöd, men Fersen svarade, att det vore brottsligt att oroa riket
med faktioners bildande; och han ville icke ens inlåta sig i någon
sammansättning mot de elektorslistor konungen lät utdela, emedan
regementsformen behöfde lugn till sitt befästande och främmande
makter skulle inblanda sig, om partistrider uppstode inom ständerna.
Då ingen bestämd tid var utsatt för dessas sammankomster,
var det af yttersta vigt för dem att fastställa en bestämd tid för
sina bevillningars utgående samt derigenom försäkra sig om att i
sinom tid få samlas; såsom bekant är, spelar ingen fråga en mera
framstående roll vid riksdagarne under 1772 års statsskick än denna.
En kapten Bilang föreslog 1778, att bevillningen skulle gifvas på
högst sex år. Fersen bidrog att afstyra förslaget. Hans sätt att
betrakta denna sak är så sundt och så hedrande för honom, att
det förtjenar anföras. Ifrågavarande rätt, säger han, är ständernas
frihets förnämsta mot vigt imot konungamaktens tilltagsenhet, men
tiden att utsätta vissa år för bevillningarna eller riksmötena bör
ej komma, så länge den generation lefver, som sysslat i riksdagarne
med främmande hofs och grannars penningar, och så länge de
personer sitta i Rysslands och Danmarks ministär, hvilka genom
korruptionsmed len tagit sig ett utmärkt välde öfver hela Sveriges
styrelse och der verkat så mycket ondt; det vore första steget att
. återföra Sveriges konstitution till beroende af grannarnel).
Ständerna, så lojala de infuunit sig, lemnade Stockholm i en
helt annan sinnesstämning mot konungen, hvilkens uppförande imot
dem icke kunde annat än väsentligen bidraga till den vändning
af opinionen imot regeringen, som nu blir allt mera märkbar.
En dold ondska fanns, säger Ehrensvärd, som sökte alla tillfallen
att gifva sig luft. Denna ondska gaf anledning till märkliga
tryck-frihetsåtal äfvensom till de bekanta kraftåtgärderna imot
tryckfriheten, men förminskades naturligtvis ingalunda genom dessa. Deras
olyckliga verkan var i stället att folkets klagomål och önskningar
sedermera icke kunde bana sig väg till tronen.
Konungen sjelf vände sin uppmärksamhet allt mera ifrån den
inre förvaltningen till utrikes politiken och företog i samman*
M Fersen berättar att danske och ryske ministrarne voro upphofsmän till Bilangs
forslag och denne sedan flere &r en deras pensionerade agent. Huruvida detta är sannt,
och om Ryssland och Danmark 1778 verkligen hyste afsigter att inblanda sig i
ständernas förhandlingar, torde man knnna betvifla. Samma förslag, som Bilang no fram*
stalde, väcktes redan 1772 af Josias Cederhielm och 1778 af ledamöter både i
borgare- och prestestånden, på sistnämda stället af Chydenins, hvilken ingalunda
tillhörde oppositionen. Ryska kejsarinnan hade kort före riksdagen p& konungens
begäran återkallat sitt för honom misshagliga sändebud, Herr Simolin, och gifvit hans
efterträdare tillåtelse att först efter riksdagen infinna sig här; beskickningen förestods
derföre af en underordnad person, hvilket allt konungen och hans främste minister
tyckas hafva ansett bevisa välvilja mot konungen. Fersens framställning häraf är
dessutom otillförlitlig så till vida, som han påstår, att Bilangs förslag icke blef
föredraget till afgörande hos adeln. Det föredrogs i vederbörlig ordning jerate
statsutskottets betäukaode.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
