- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
317

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prinsen Carl Johan, som företrädesvis lär ansett sig för stor
financier. Skogman, Järtas efterträdare, som säkerligen var en af sin
tids fullgiltigaste domare i dylika saker, låter ej otydligt förstå,
att Järta hade rätt Detta tyckes bekräftas deraf, att denne, sedan
han några år varit landshöfding, på begäran för en kort tid
återtog sin forna plats i rådkammaren, sedan hans åsigt der gjort
sig gällande.

Imellertid lemnade nu Järta, äfven trött, som det synes, på
de ständiga striderna med den egentlige regenten, den allherskande
kronprinsen, sin plats ’) utan att ega någon egentlig förmögenhet
och öfverlemnade sig någon tid åt det enskilda lifvets lugnare
verksamhet Han bosatte sig i sin kära födelsebygd, Falun, der
han för en måttlig summa köpte sig en liten gård, förmodligen
med litet statsjord; ty, säger han i bref till en vän 1 2 3), den »ger
mig mjölk, bröd och potatis». »Min reträtt», fortfar han, »blir
sådan, som den passar en f. d. finans-statssekreterare i Sverige.
Jag kommer att med möda lifnära mig; men jag kommer att njuta
så mycket lugn, som man i dessa tider kan njuta, och blir
omgiften af menniskor, som vilja mig väl».

Men en man sådan som Järta kunde staten, som med skäl
söker använda sina rikast begåftade och bästa söners krafter till
sin förmån, ej lemna i sitt tuskulanska lugn. Han utnämdes
(1812) till höfding i det öfter sina fosterländska minnen stolta
län, der han nu bodde och som sett honom födas. Hvad han i
denna nya tjenstebefattning uträttade, huru han allestädes och
alltid var vaksam och verksam, derom vittna bland annat hans
många innehållsrika embetsberättelser och utlåtanden, alltid som
förut och efteråt ansedda som mönster i form och språk; derom
vittna ock den saknad, den allmänna kärlek och vördnad han
efter-lemnade bland länets invånare, då han ånyo (1822) sökte lugnet,
efter någon tid i den vetenskapliga bildningens hufvudsäte, Upsala,
der han i flera år sysselsatte sig med studier och forskning. Men
staten kunde ej umbära honom, så länge hans krafter ännu ej
voro alldeles förbrukade. Han inkallades till ledamot af den stora
komité, som skulle öfverse rikets undervisningsverk. Han arbetade
här tillsamman med landets utmärktas te män i vetenskap och
vitterhet: Wallin, Franzén, Tegnér, Geijer, Berzelius, Agardh, m. fl.

1) Det är om denne det nya statsskickets första minister, hvaraf Järta var en
inflytelserik medlem, som Skogmao (i slutet af 1848) yttrar: »Endast emellan den 1?
juni 1809 och 1810 års slut har i Sverige funnits en ministér i ordets fulla be*

lydelse.»

3) Lendshöfdingen i Göteborg, grefve Axel von Rosen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free