Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till 1834, då han afsomnade vid 84 års ålder. Genom sin
Svea rikes historia under konung Gustaf Adolf dm stores
regering (i 5 band), ett af vår historiska litteraturs yppersta verk,
bildar denne egentligen öfvergången till den senare åldern, som
ut-märkes genom en noggrannare och grundligare forskning, en skärpt
kritik af rikhaltigare källskrifter, och ett ädelt framställningssätt,
som utvecklade sig till mästerskap. Järta tillhörde, genom sitt
mest bemärkta skriftställareskap, denna ålder, och bidrog i väsentlig
mån, genom egna mindre omfångsrika verk, att gifva nämda
tidsålders historiska litteratur dess egendomliga skaplynne. Med liflig
uppmärksamhet följde han gången af våra största historieskrifvares
utveckling och gladde sig åt det mera allmänna intresse, som desse
män väckte, för vår historia. Han såg i mannaåren Geijer, Fryxell
och Strinnholm uppträda i berättigad täflan med samtidens störste
i andra mera folkrika, men ej i afseende på snillen och store män
jemförelsevis rikare länder. Att han satte Geijer främst, förundrar
ingen. Denne uppskattade ock Järtas omdöme särdeles högt; de
förstodo hvarandra, desse män, och visste att rätt värdöra
hvarandras förtjenster. Vid den bekanta striden mellan Geijer och Fryxell
»om aristokratfördömandet» i vår historia stod Järta synbarligen
på Geijers sida i sak, ehuru han ogillade hans sätt att bemöta
Fryxell. »Geijer tog saken för hett», hörde vi honom en gång
säga, »han hade ej behöft göra det, och», tillade han, »jag har sagt
honom det».
Men Järta var icke blott en af vårt lands störste kännare af
vår historia och en framstående författare på dess område, han
var äfven en icke vanlig kännare och skriftställare på flera andra
fält för mensklig forskning och kunskap, alltid redande, belysande,
tankerik och beundransvärd i formen. Tänkaren, mannen med det
starka hufvudet, den klara, ideala blicken mötte man öfverallt.
Lätt och snabbt öfverskådade och genomskådade han derföre, hvad
som föll under hans ögon eller blef föremål för hans behandling.
Från hans upphöjdare ståndpunkt visade sig dessa föremål icke
sällan annorlunda än från mängdens, som ej egde hans
skarp-synthet, hans snille. Allt fick för honom en annan själ, annat
lif, annat ljus. För en man med hans öfverlägsna
förståndsegen-skaper måste derföre ock ytligheten, oredan, dårskapen och lifvets
fierfaldiga förvändheter lätt uppenbara sin svaga, sin löjliga sida.
Hans förmåga af qvickhet är bekant. Denna är egentligen en
blixt ur ett stort förstånd, som med ens belyser föremålet, blottar * IV.
ning med lättsinnet och en slipprig qvickhet, än den redbara förtjensten och det
sedliga allvaret i flardlöahetens drägt?
IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
