Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
numerus, sin rytm. örat säger oss det, äf?en om vi ej alla skulle
i vår ungdom och sedermera studerat Ciceros bekanta bok Om
talaren eller hans öfriga retoriska skrifter. Märkligt är, att många
eller flera af verldens största författare i prosans form varit poeter
eller skrifvit vers i sin ungdom och stundom dermed fortsatt i
mognare år. Alla hafva de veterligen med förkärlek studerat
poeter. Månne de icke just härigenom småningom utbildat sitt
sinne för den sköna prosans form och vunnit den makt öfver
språket, som väckt den bildade verldens beundran? Såsom bevis
för vår uppgift vilja vi anföra några af verldens största författare
i den obundna stilen; vi taga dem från skilda tider och skilda
folk 1). Platon, det gamla Greklands störste, måhända verldens
ursprungligaste tänkare, »den gudomlige», som på sina breda skuldror
burit upp följande tiders förnämsta filosofer, — hvem tänkte mera
skönt, hvem klädde sina tankar i en skönare form än han? Man vet,
att han i sin ungdom skref vers, men då han last Homeros, kastade
han sina poetiska försök på elden. Likväl är det alltjemt den
inre poeten, som i hans bekanta dialoger ger formen dess skönhet,
innehållet dess höghet och glans. Cicero, det gamla Roms mest
bildade man och störste talare, säges ock hafva tidigt försökt sig
på vers. Hans språk, hans obundna stil har i århundraden ansetts
som mönster för efterbildning. Man har af honom lärt sig ej
blott att skrifva latin, utan äfven sitt — modersmål. Då man
frågade Wieland, hvem som lärt honom skrifva tyska, gaf han till
svar: »Cicero». Likartade åsigter hafva delats af många, äfven af
Järta, som ej i skolan ville inrymma någon särskild plats åt
modersmålet, ty, sade han, af latinet lär man sig att skrifva svenska2).
Johannes von Muller, skapare af den historiska konststilen i
Tyskland och som gjort epok i den nyare tidens häfdeforskning, sade
sjelf, att han knappt mindes någon dag af sitt lif, då han ej läst
någon poet. Hvilken vigt han lägger på den poetiska litteraturen
såsom en hufvudkälla för folkens och tidehvarfvens inre historia,
kan man lära af hans ryktbaraste arbete3). Guizot, ett af de 1 2 3
1) Vi forbigå här våra inhemska största prosatorer, som i sin nngdom skrifvit
▼ers eller iro våra största poeter, ty de förutsättas kinda. Eller, för att h&Ua oss
endast till vlrt århundrades författare, hvem känner ej mera än till namnet män,
sådana som Franzén, Wallio, Oeijer, Tegnér, Atterbom, Almqvist, Fryzell, v. Beskow,
Bottiger, m. fl.?
2) Se hans i många hänseenden ypperliga, men ofullbordade arbete Om Sveriges
läroverk, det enda i sitt slag i vår litteratur. Andra nppl., tryckt i Upsala 1846, är
nr bokhandeln utgången.
3) Vier und zwasmg Bucher allgemeiner Geschickte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
