Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapligt undersökas: ännu finna vi på de flesta ställen luckor
i serierna, dem blott en utsväfvande fantasi trott sig mäktig att
fylla; ännu har djurgeografien att hålla sig till det närvarande,
om den ock stundom kan hänvisa på dettas direkta samband med
forntiden.
Bland de öfriga förhållanden, som inverka på hafsfaunans
sammansättning, fäste man sig redan länge vid djupet, vid
vattnets olikheter i kemiskt och fysiskt hänseende och vid bottnens
beskaffenhet. De mindre djupen, från ytan ända till 200 famnar,
voro redan på 1840-talet indelade i regioner, hvar med sin
karakteristiska fauna, liksom hafvets horisontela utsträckning på samma
grund indelades i provinser. Engelsmannen Forbes och
skandinaverna Bars och Loven äro de män, hvilka vetenskapen i framstå
rummet har att tacka för iakttagelser och vunna resultat i dessa
frågor. Men för de större djupen gälde ännu vid slutet af
1850-talet det Forbes’ska antagandet, att djurlifvets gräns vore att finna
mellan 250 och ungefär 300 famnars djup. Der skulle vattnets
tryck och den fullständiga frånvaron af ljus förhindra all
utveckling af lif. I Egeiska hafvet hade ock Forbes tyckt sig finna, att
ju närmare hans undersökningar sträckte sig ned till detta djup,
desto fattigare blef ock djurlifvet. Dock yttrar han om detta
ännu 1854 i sin Naturål history of european seas: »Its confines
are yet undeterminecf, and it is in the exploration of this vast
deep-sea region that the finest field for submarine discovery yet
remains».
Imellertid hade redan John Ross berättat, att han år 1818 i
Baffins-bay upphemtat Crustacéer, Annelider och Echinodermer
ända från 1000 famnars djup — dock de sistnämda, en Astrophyton
och en »liten sjöstjerna» fastade å linan, der den varit 800 famnar
nedsänkt; och James Ross, som under sin antarktiska resa (1841—
1843) flera gånger draggade på ett djup af 200—400 famnar,
berättades af Hooker särskildt från det sistnämda djupet hafva
erhållit en bryozo (Hornera), fyra koraller, en Dictrupia(?), två
hår-stjernor (Ophiuror), en annelid, en liten sjöborre och tre taggar
af en större dylik. Men deras ord gälde intet mot Forbes’s
auktoritet, stödd som denne var på ofvannämda fysikaliska
beräkningar, till dess vid 1860-talets början nya fakta med ovedersäglig
bevisningskraft från trenne håll framlades.
Först och mest fortjenstfullt — ty hans sträfvanden i denna
fråga hade från böljan ett bestämdt mål — arbetade n. v.
professorn i Lund O. Torell. Under sina resor till utredande af
gla-cialfÖrhållandena i norden, isynnerhet under sin expedition till
IV. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
