Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan markis de Boufflers’, kommo längre fram på det s. k.
Ca-misardkrigets tid andra skaror, flyende för marskalken de Villars’
dragonader. Liksom Sverige på sextonhundratalet, liksom Sardinien
i våra dagar, höjde sig Preussen under Fredrik Vilhelm till makt
och anseende genom att höja idéernas baner, genom att häfda
folkrättens och den religiösa fördragsamhetens grundsatser. Äfven
hans närmaste efterträdares trupper kämpade med berömmelse mot
Ludvig XIV:s, och genom antagandet af konungavärdigheten (1701)
liksom betecknade han Preussens uppgift att gå fram till större
och större makt och inflytelse, och detta genom att höja sig öfver
den med öfriga riksledamöter sidoordnade samt i förhållande till
den , romersk-tyske kejsarkonungen underordnade ställningen: det
var, som bekant, ej alldeles förenligt med tyska rikets statsrätt,
att någon rikets förläningshafvare bar konunganamn, och det
kostade Fredrik mycket penningar och intriger att vinna denna
undantagsfÖrmån, som då ock för formens skull fästes vid den
ej under riket länspligtiga provinsen Preussen. Träffande yttrar
Fredrik II om detta sin föregångares verk, att det var une amorcc
qu’il jetait å toute sa poster it é, et par laquelle il semblait lui dire:
je vous ai acquis un titre, rendez-vous en digne; fai jeté les
fondemens de votre grandeur, c1 est ä vous cPachever Vouvrage. Den
tredje slutligen af Fredrik II:s närmaste företrädare var ej blott
en’ rikshushållare af första rangen, som fylde skattkammaren, utan
han disciplinerade äfven i en ända till råhet sträng skola sitt folk
och rike på ett sätt, som utan tvifvel har sin goda del i
efterträdarens jättekamp och dess lyckliga utgång. Sådana förberedelser
voro undangjorda, när Fredrik II år 1740 uppsteg på Preussens
tron; från denna tidpunkt är det slut med »troheten» mot kejsaren
och mot riket, hvars öden sedan dess och till och med slaget vid
Sadova oafbrutet äro beroende af rivaliteten och förvecklingarna
mellan Preussen och Österrike.
Fredrik ILs syfte — heter det i en nypreussisk apoteos l) —
var att lyfta Preussen först till en makt inom det europeiska
statssystemet, för det andra till en tysk makt. Ingendera delen kunde
1) Jfr W. Adolf Schmidt: Preuatens deutsche Politik. Die Dreifurstenbunde 1785,
1806, 1849. Berlin 1850, och samme författares: Geschichte der preussiech-deutschen
Unionsbestrebungen, I—II, Berlin 1851, som pi grnud af källstudier i hemliga
stabarkivet i Berlin vidare utvecklar, verificerar eller beriktigar den förra, kortare
framställningen. Här fSr man för första g&ngen tillförlitliga och uttömmande underrättelser
om 1785 och 1806 ärens planer och förhandlingar, som bilda sä märkliga skeden i
den storpreossiska politiken, men hvarom man förot haft blott tämligen magra uppgifter
hos Pölitz, Hertzberg och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
