Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wien 1847: säkerligen var det af vigt att åstadkomma större
enhet i forbundets försvarsstyrka, att upprätta en förbundsdomstol,
utvidga tullföreningen, genomföra enhet i mått, mål och vigt,
post-och jemvägstarifer, underlätta den inre omsättningen, införa
likartade grundsatser i brottmålslagstifningen, i handels-och växelrätt
m. m., och det folkliga enhetsarbetet har också oaflåtligt sträfvat
framåt i denna riktning och före Bismarck genomdrifvit ganska
mycket af dessa och dylika önskningsmål. Men mot Österrikes
principiela motstånd, understödt af ett par, tre dussin suveräneteter
i fickformat, som hemtade sina ingifvelser från småaktig afundsjuka
och grof egennytta, var det ej nog att komma med vackra planer
och 8edan två sina händer. Preussen hade framför allt bort hlifVa
en »liberalare» stat, än det var: man vet, hur de många löftena
från 1810, 1811, 1814 och 1815 om en nationalrepresentation
upp-fyldes genom 1847 års patent oro införande af der vereinigte
Landtag, det var ett sken, en sviken förhoppning! Och dernäst synes det
något naivt, när Radowitz vill pånyttföda förbundsdagen genom
upplifvande af den 1824 aflysta — tryckningen af dess protokoller,
eller när man trodde sig kunna genomföra det omfattande
natio-nela reformarbetet utan biträde af en tysk nationalrepresentation.
Mot Österrikes motstånd, som man förutsåg, ville man vädja till
förbundsdagen och, om den som vanligt lydde ingifvelsema från
Wien, bilda ett förbund, som efterhand skulle utvidgas genom allt
fiere medlemmars inträde, i likhet med tullföreningen, i likhet med
det förbund, som slöts 1785, och det som tillämnats 1806. Hvarför
misslyckades nu denna plan, som Laboulaye finner »ny och folklig,
men vis och förståndig»? Den snillrike författaren skyller på 1848
års »händelser i Italien och Schweiz» och talar sedan om den stora
splittringen och den ringa majoriteten vid kejsarvalet i Frankfurt,
hvarför Fredrik Vilhelm ej kunde mottaga den honom erbjudna
tyska kronan. Man kan ej godkänna denna betraktelse: om
parlamentet i Frankfurt ej med öfvervägande flertal skyndade att bjuda
Preussens konung ledningen af ett fritt och förenadt Tyskland, så
är det mer än förklarligt inför hans obeslutsamma och trolösa, på
en gång fega och anspråksfulla politik. Nu liksom 1815 var man
i Berlin framför allt angelägen att tygla den folkrörelse, som
erbjöd sina tjenster. Man ville nog föra spiran öfver ett stort och
starkt Tyskland, men man ville ej gifva dess folk friheten. Redan
ett halft år före kejsarvalet var ju den konstitutionela maskerad
utspelad i Berlin, såsom hvars främste pajazzoj konung Fredrik
Vilhelm i högstegen person uppträdt, så länge han fann nödigt
att med dyra eder betyga sitt frihetsvänliga sinnelag; efter stille-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
