Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ljud psalm om hinden, som förskräckt
»På öde stigar jagas.–––––-
eller den för ett undertryckt folk så upplyftande:
»Vid elfverne i Babylon
»Hur tungt de dagar flöto!»
I vårt tycke stå för öfrigt högst de tvenne psalmerna, n:r 225
öfver »Guds ord», och isynnerhet n:r 237 »Ljusets seger», hvilken
visar öfver till och sammanknyter psalmerna med de fyra härliga
»legender», hvilka vi också hört föreslagna till uteslutning.
Ingen må imellertid tro sig känna Runeberg helt och hållet,
som icke i dem sett huru han mäktat af det ringaste stoff på en
gång skapa härliga skaldeverk och afslöja hemligheten af den
religiösa trons förenlighet såväl med glädjen öfver naturens under
som med njutningen af konstens skönhet.
Ej heller skulle vi vilja sakna de många öfversättningar från
för oss obekanta litteraturområden, med hvilka Runeberg nästan
uppfylt en half af de förra stora delarna. Hvilket inflytande de
serviska sångerna haft på hans egen utveckling, är allom bekant.
Men äfven den omsorg, med hvilken han efter Herder öfversatt
till och med de tio sångerna från Madagaskar, är upplysande och
vittnar om den trohet, med hvilken han allestädes spårat efter
skönheten, liksom om det snille, med hvilket han kunde uppenbara
henne till och med genom att teckna menniskor på utvecklingens
lägsta trappsteg, der det blott är ett litet grand, som höjer
men-niskan öfver djuren. Så uppfostrar sig imellertid den verklige
skalden. Vägen går genom det lilla. Och han återvänder ofta
dit, till den orörda naturen, för att hos henne liksom dricka saft
och sanning. I en genom estetisk gurmandism öfverretad tid är
det godt, att dylika enkla anrättningar åter spridas i tusentals
exemplar. Kanske skall derigenom ett flertal bland det slägte,
som nu växer, komma att åtminstone händelsevis få smaka det
sunda och erfara dettas företräde framför det till öfverflöd läckra
och kryddade. I så fall kommer också framtidens poetiska smak
i vårt land att blifva bygd på Runeberg och på naturen — d. v. s.
på en god grund.
Men om också denna, uti rask utgifning varande upplaga föga
skulle kunnat göras billigare genom uteslutningar, samt ehuru
densamma genom sin ovanliga afsättning visar sig vara ett verk,
kommet just i sinom tid, så kan det dock icke förnekas att en
behjertansvärd sanning ligger halfhögt uttalad i den ofvanberörde
anmärkarens ord. I många af våra yppersta tidningar och
tidskrifter möter oss just nu ropet om en folklitteratur, om en
litteratur för folket. Man känner att det nu till hvar man, till menige
allmogen och till de många obemärkta i städerna, måste utgå en
djupare, kraftigare ström till förädling än någonsin förr. Makt
och bestämmelserätt öfverflyttas sakta men oimotståndligt från de
få till de många. På allt sätt måste derföre hvarje individ inom
dessa områden, hvilka man förr tog i klump och kallade »deo
»stora massan», också blifva satt i tillfälle att glädjas åt ej ensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
