Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrista med Kölnische Zeitung, alla rättroget bismarckska
tidningar. Preussen och »de ödmjuke» preusserne hägnas af Guds
särskilda försyn, och det är till åtlydnad af en fingervisning frän
denna preussiska »providentia specialissima» hr von Bismarck vill
lägga beslag pä Alsace och Lorraine, »de urgamla tyska landen»,
framför allt pä Strasbourg, den tyska borgen, »der Burg der an den
Strassen des falschen Frankreichs liegt.»
Så tänker och talar om sig och sin »mission», i ödmjuk
sjelf-beundran, det »kristligt ödmjuka» Preussen. Inför det opartiska
Europas ögon framstår derimot den bismarckske gudens utvalda
folk såsom illa anstucket af ett betänkligt slags rabies, pä tyska
kallad »Grossmannsucht», på svenska högfördsgalenBkap. Heine
yttrade, att den tyska nationen utgjordes af profryttare,
privatdocenter och — Goethe. Goethe är död, men profryttarne lefva,
och än mer: de hjelpa privatdocenterne att deducera »ab ovo» den
borussiska teorien om Preussens verldsförlossande kall, om dess
bestämmelse såsom envåldsherskare i den tyska intelligensens
mes-sianska rike. Hvarje storordig tysk turnare känner sig i dessa
dagar, då victoriaskotten smälla i Berlin, dubbelt mer än vanligt
»frisch, frei, fromm, froh», och från denna öfversvallande stämning
till dess omsättande på vers, mer eller mindre välgjord, är steget
lätt uttaget för Germaniens tal lösa »Musensöhne». »Det heliga
Tysklands» korståg mot Frankrike har utöfvat ett ganska
märkbart inflytande på den tyska litterära produktionen. Lösen för
dagen synes vara den uhlandska uppmaningen: »Singe wem Gesang
gegeben In dem deutschen Dichterwald 1» Under det att de politiska
tidningarna fylla sina »ledande» uppsatser med det gröfsta ovett
och hån mot den franska nationen samt hennes förra och
nuvarande regering, framvältra »under strecket», såväl som i flera
ny-utgifna sångböcker, myriader af »Lieder» och »Gedichte», i hvilka
de af stridsbullret och segerruset eldade känslorna söka ett uttryck.
Det säger sig sjelft, att hela massor af denna tyska krigslyrik
befinnas, när de skärskådas under den någorlunda starka estetiska
lupen, till sitt konstvärde vara lika med noll. En högre
betydelse eger denna poesi derimot ur kultur- och tidshistorisk
synpunkt. Egentligen ur nämda synpunkt torde det kunna vara af
något intresse för svenska läsare att taga kännedom om ett och
modern» moralen» föreskrifter förfarande politik», heter det i Kriegt-ZeUung, »skall väl
akta sig att uppfatta budet om att »älska våra ovänner» annorlunda än i samband
med grundsatsen, att visserligen icke hata fienden, men dock under den mildaste
möjliga form göra honom oskadlig.
Kristendomens högsia bud är $jelfuppehållelse (!); följa vi icke det, si afskäres för
oss, di vi genom egen skuld upphöra att existera, möjligheten att uppfylla de andra
buden, inclusive det, att älska vira ovänner.––––-— Si 6kola vi di med Guds hjelp
(af kärlek till vira rasande motstindare fransmännen) nu vid fredsslutet af alla krafter
förhindra dem att för framtiden göra ondt.–––––-I det vi genom freden tvinga frans-
männen att iterställa oss vår rätt, förvärfva vi oss lön af Gud!»
»Efter läsniugen af detta härliga stycke kasuistik», yttrar Aftonbladet, »kan man
bättre försti den af oss för nigra dagar sedan aftryckta artikeln ur ett halfofficielt
österrikiskt blad (om »det osminkade preussaredömet»), i hvilken en parallel uppstäldes
mellan »das Preussenthuro» och jesuitismen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
