- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
381

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vergessen ist der alte Span,

Das deutsche Volk ist eins.

Hurrab, hurrah, hurrah!

Hurrah, Oermanial

Eo högstämd patriotism talar äfven ur Rudolf Gottschalls
»Kriegs-lied», hvars slutstrof lyder så:

Und nabt der Tod, wir zagen nicht,

Leb wohl du schöne Welt!

Nacht decke unser Angesicht,

Doch ringsum wird von freud’gem Licht
Das deutsche Land erhellt.

Und Nord und Sud vereint zum Bund
Der Main, ein Silberband,

Wir legen einen festen Grund
Dem ein’gen Vaterland.

Efter de för Preussens vapen gynsamma träffningarna vid
Woerth och Wissembourg är det förbi med sångernas värdigt
måttfulla hållning, och i stället börjar den anti-bonapartistiska jargonen
göra sig bred i hundratals verser. De mera betydande skalderna
synas för tillfället ha tystnat, hvarimot en mängd nybakade
Tyrtæer larma på arenan. Hämd, hämd, hämd på Frankrike och
kejsaren är deras valspråk. Hr Emil Rittershaus utbrister i det
långa poemet »Wider Bonaparte», att nu

»gibts keinen Grenzstrich mehr anf unsrer Karte»,

Da kennen wir nur einen Schrei der Wuth!

Und einen Kampf aufs Messer, bis aufs B lut!

Nur einen Wahlspruch: Nieder Bonaparte!

Och hr Julius Rodenberg deklamerar i sin »Sturmgedicht» »Nach
Paris»:

Nach Paris — und nicht eher soll rasten der Fuss,

Bis hoch von Montmartre her donnert der Gruss,

Bis die Fahne die flatternd voran uns geht,

Von dem Dache der Tuilerien weht,

Der deutsche Reiter das Ross, das er lenkt,

Aus dem breiten Bette der Seine tränkt,

Bis der Sieger in Luxemburg Lorbeer pfluckt,

Bis der Corse daliegt, im Staube zerdriickt,

Bis die deutsche Faust ihn zerschlug und zerstiess —

Wohlauf, fur den Rhein! Nach Paris, nach Paris!

Barn af samma anda äro Georg Hesekiels erkeborussiska sånger
»Gott mit uns», »Der Weg der Väter», »König Wilhelm in Ems»,
Rudolf Genées »Das Kaiserreich der Friede», Gruppes »Unsere
Sendung» Albert Traegers »Cäsar, die Todten grttssen dich», m. fl.
Wolfgang Mtiller von Königswinter dundrar mot »korsikanerulfven»
i det uppskrufvade stycket »Zum hei ligen Krieg»:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free