Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vigtig uppgift återstod dock ännu att lösa. Nationens
fosterlandskärlek hade visat sig öfrer förväntan stark och beredd
till h varje slags uppoffring; derjemte borde dock denna kärlek
blifva fullt sofrad och klar, medveten om sitt väsende och mål
Kriget borde, för att vara ett folkkrig i ordets bästa mening, ej
ledas af hatets oregerliga lidelser, utan af den lugna insigten om
betydelsen af den idé, för hvars skull man djerfb blickade döden
i ansigtet Att kraftigt hafva medverkat till att åt den tyska
folkresningen mot Napoleon gifva denna dess, sedermera så ofta
framhållna, prägel af »ett heligt krig», ett krig för frihet och ratt —
detta är en af de förtjenster, som smycka minnet af den tyske
tänkaren och fosterlandsvännen Johann Gottlieb Fichte.
Sommaren 1813, kort före den tysk-svenska härens glänsande
vapenbragder i sammandrabbningarna med fransmännen vid
Gross-Beeren och Dennewitz, höll Fichte i Berlin sina berömda
föreläsningar Vber den Begriff des tcahren Krieges. Det var här han
lemnade detta märkliga utkast till ett »porträtt af Napoleon», som
på sin tid ådrog sig en lätt förklarlig uppmärksamhet och just i
dessa dagar synes fortjent af ett förnyadt skärskådande. Detta
senare företrädesvis ur tvenne synpunkter. — Å ena sidan
framstår nämligen Fichte genom dessa föredrag såsom begåfvad med
den politiska siareblick, hvilken, höjande sig öfrer den gängse
uppfattningen, skarpsynt skiljer mellan tillfälligt och väsentligt och
ser till botten af händelserna och personerna. Vid en tidpunkt
då uti alla länder hög och låg ännu oförminskadt rönte inflytandet
af det dämoniska hos den franske imperatorns personlighet, hvilken
aftvang äfren fienderna en motvillig beundran — vid en sådan
tidpunkt höjer Fichte sin stämma för att ådagalägga, hurusom
detta en falsk storhets bländverk, ur sedelagens synpunkt
betraktad t, endast var höljet för en oändlig litenhet. Den tyske filosofen
blir härigenom en föregångare till de nutida protestanter mot
»Napoleons-kulten», en Lanfrey, Jules Barni, m. fl., hvilka med
inträngande skärpa blottat ihåligheten af den »prestige», som
om-gaf denne utomordentlige man, hvilken, enligt en hans samtidas
omdöme, till sitt rätta skaplynne var »grand par félonie, petit par
vertu.» — Men den fichteska profilteckningen af tidehvarfrets
fruktade despot är utförd på ett sätt, som rycker den ännu närmare
oss och våra dagars förhållanden. Likheten är slående, ej ensamt
hvad beträffar Tysklands dåvarande förtryckare, utan lika mycket
i fråga om mer än en hans efterföljare på de djupt sjelfviska,
idélösa syftenas väg. Då Fichte, såsom vi af det följande skola
finna, i ljungande ordalag brännmärker den omenskliga sinnesart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
