Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foregående uppsats har framhållits — och styrkts genom på
statistiska fakta stödda bevis, hvilka ju torde förtjena något mera
afseende än de försäkringar i motsatt syfte, som från annat håll
framkommit — att det nuvarande förbundet »ej är något forenadt
Tyskland, utan ett Storpreussen», utvisande, för hvar och en som
vill se, att »Preussen står i begrepp att borussificera Tyskland» *).
genom hvilken samvetena skola insöfvas, är det bepröfvade lockmedlet: Tyskland* enhet.
Man gifver sig ett sken af att arbeta i den äkta germanismens intresse, nnder det att
den verkliga, om ock ännu så länge hemlighållna framtidstanken är: Borussianismen.
Denna vår nppfattning af förhållandena ha vi helt nyligen återfunnit — så orda*
grannt som det gerna är möjligt — i Ernest Renans uppsats La Guerre entre la France
et fAllemagne i Rerne de* deux Monde* d. 15 September 1870. Renan yttrar: »Det
preussiska jnnkerpartiets trånghufvade fanatism skulle ej ett ^ögonblick fördraga tanken,
att syftemålet för hvad som företages ej vore att preussificera hela Tyskland,
sedermera hela veriden, i namn af ett slags politisk mysticism, hvars hemlighet man tyckes
vilja behålla för sig sjelf.» — »Alla de stora politiska hegemonierna», tillägger förf.,
»Spaniens under sextonde århundradet, Frankrikes under Ludvig XIV och derefter under
Napoleon, hafva hemfallit åt en snar utmattning. Må Preussen taga sig till vara;
dess radikala politik kan inleda denna stat i en följd af förvecklingar, nr hvilka det
efteråt ej skall kunna frigöra sig. En genomträngande blick skulle måhända redan nu
kunna skönia den nybildade knuten af den stundande sammangaddningen. De tänkande
vännerna af Preussen uttala sakta dessa ord — icke som hotelse, men som varning —:
»rt* victoribu* /»
Till äfventyrs skall man invända, att Renan — hvars framställning dock ingen
skall kunna fr&nkänna en upphöjd och lidelsefri prägel — bör, såsom fransman, anses
jäfvig att vittna imot det preussiska systemet. Vi hänvisa då — utom till de talrika
yttrandena i liknande syfte inom den sjelfständiga pressen öfver snart sagdt hela Europa
— till de i Augusti-häftet omnämda forfatterne — belgiern Laveleye och schweizaren
Cherbuliez — hvilka sjelfve på ort och ställe studerat den politiska situationen och
varit i tillfälle bedöma den med full opartiskhet. Jemte deras skrifter förtjenar läsas
Vilborts monografi L’Oenvre de M. Biemarek. Då dessa framstående författare bryta
stafven öfver det lögn- och våldsyatem, åt hvilket man ej olämpligt gifvit benämningen
»bismarckianism», sker det med klar insigt i den dubbelhet, soro ligger till grund för
den moderne Machinvellis statskonst: tungomålet är tyskt, men tankarne preussiska. —
Hvad qvarstår — må man väl fråga — såsom stöd för den motsatta åsigten om
nämda statskonst — hvilken i vårt land funnit ytterst fåtaliga, men desto mera
hårdnackade försvarare — om ej på sin höjd ett alldeles ingenting bevisande: *ic v olo, *ic
jubeol
1) Andemeningen i denna specifikt preussiska kultur, hvilken berlinerpolitiken satt
sig i sinnet att påtvinga Europa medelst bajonetten (vi tala nu ej om den ty*ka
kulturen i allmänhet, hvars höga betydelse aldrig af oss, och knappast af någon i Sverige,
blifvit underkänd), beskrifves på följande sätt af Victor Hugo i hans manifest till
pariser-befolkningen :
»Preusserne hafva således dekreterat, att Frankrike skall blifva tyskt och
Tyskland preussiskt; att Nilen, Tibern och Seinen äro tillopp till Spreefloden; att den
hufvudstad är öfverflödig, som i fyra århuudraden bestrålat verlden; att Berlin för
framtiden är tillräckligt; att Montaigne, Rabelais, Pascal, Moliére, Diderot, Rousseau,
Danton och franska revolutionen aldrig existerat; att vi icke behöfva någon Voltaire,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
