Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa borussificeringssträfvanden sträcka sig, såsom likaledes blifvit
omnämdt, långt tillbaka i tiden. Så ock den allmänna
religiöst-politiska föreställningskrets, som åt regenternas och statsmännens
åtgöranden gaf det ideela underlaget. Redan så tidigt som under
Fredrik ll:s första regeringsår möta vi, bland alla klasser denna
sällsamma föreställning om en Guds särskilda förkärlek för det
lyckliga landet, som genomskäres af Sprees strömfåra, man skulle
kunna säga: ett slags familjetraktat mellan preusserkonungame
och »Herren Zebaoth.» Då Times-korrespondenten W. Russel nyligen
med lätt ironi prisade den åldrige kung Wilhelms orubbliga tro,
att han, en ny Moses, ledes framåt af den Högste sjelf »i en
moln-stod om dagen och en eldstod om natten», så uppfriskar han
härigenom endast minnet af en borussisk tradition från äldre tider.
En förtjenstfuU tysk litteraturhistoriker har skildrat uppkomsten
af dogmen angående »die Parteinahme Gottes» till förmån för det
brandenburgsk-hohenzollernska regenthusets medlemmar. Fordom
liksom nu drogo poeterna försorg om att detta slags politiska ortodoxi
trängde djupt ned och snart blef en vidt utbredd folktro. — Fredrik
U drager ut i striden, och vapenlyckan är honom bevågen; genast
sjunger Gleim, efter slaget vid Lowositz 1756:
Gott donnerte, da floh der Feind!
Singt, Bruder, singet Gott!
Denn Friederich, der Menschenfreund,
Hat obgesiegt mit Gott.
I samma tonart fortsätter han i sin »Siegeslied nach der Schlacht
bei Prag» (1757):
Victoria! mit uns ist Gott!
Der stolze Feind liegt da!
Er liegt, gerecht ist unser Gott!
Er liegt, Victoria!
Och i en ny »Siegeslied nach der Schlacht bei Rossbach» (1757):
Gott aber wog bei Sternenklang
Der beiden Heere Krieg;
di vi hafva eo Bisraarck, att för framtiden tänkande, vetenskap, poesi, konst,
framsteg skola bölja i Potsdaro oeh sluta i Spandau; att vir tillvaro icke längre är
nödvändig; att vi äro Sodom och Gomorrha, och de, prenssarne, himmelens eld; att
me»-niskan för framtiden skal) blifva en makt af andra rangen. Parisaret Dessa dekreter
vilja de pltvinga ossl Om de nnderknfva Paris, lemläata de verlden. Ar en sidan
framtid möjlig t Vi svara blott med ett småleende.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
