Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enahanda naivt sjelfkära utgjutelser, som t. ex. i den
populära rimmade trosbekännelsen: »Ich bin ein Preusse! stolz bin ich,
Dass ich ein Preusse binl» öfverflöda ej mindre inom vissa grenar
af prosalitteraturen, förnämligast den periodiska. — Vi lemna här
ordet åt prof. J. H. Fichte, som i det ofvan omnämda arbetet
gifvit en skildring af den redan under hans barndom blomstrande
trångsinta preussiska »bygdepatriotism», hvars senare framsteg
andra författare gjort till föremål för lärorika iakttagelser1).
»Den partikularistiska riktning i tänkesättet», skrifter J. H.
Fichte, »som i sina efterdyningar fortbestår ännu i närvarande
ögonblick, och som för ej länge sedan gaf sig luft i den
anstöt-liga folksången: »Ich bin ein Preusse, kennt ihr meine Farben?»
och andra dylika — denna riktning hade sitt förnämsta säte i
Preussens hufvudstad och representerades der genom särskilda
tidskrifter. Den ena af dessa, benämd Der preussische Uausfreunä,
hade Fichte underkastat en satirisk granskning i den första af
sina båda dialoger »Der Patriotismus und sein Gegentheil®,
författade sommaren 1805.
Din sak är Gud», gack i ditt kall,
Och i Hans hand dig anbefall,
S& räds du ingen fara t
Tiderna förändras, och härförarne förändras med dem; Napoleon III är ingen Gustaf
Adolf, lika litet som br von Bismarck är nägon Axel Oxenstjerna».
1) Jmfr. t. ex. Cherbuliez’ L’AUemagne politique, kapitlet Le caractere prustsen,
la monarchie constiiutionelle et la royauté de droit divin. I sammanhang härmed
framställer Cherbuliez n&gra anmärkningar angäende den franska nationalkarakteren såsom
krigisk, i motsats till den preussiska såsom företrädesvis militårisk — bärande en
envist fastsittande stämpel af stel korporal-dressyr — (och dynastisk). Afven preussernes
bristande storsinthet mot de små staterna söker ban förklara ur en viss nationally unets
och lokalförhållandenas beskaffenhet, för hvilken de svårligen sjelfve i ro ansvarige.
»Peut-on en vouloir aux Prussiens», frågar han, »de ce je ne sais quoi d’åpre et de
dur qui est en eux, de ce goftt d’empiéler qui iuquiéte et moleste le voisin, de leur
iugéuérosité å l’égard des petits? Les mains qui travaillent deviennent calleuses, et
lenrs coeurs, habiRiés å 1’efifort, deviennent incléments poor autrui comme pour
enx-inémes». — Imellertid kan Cherbuliez ej undgå att medgifva, att dessa föga berömvärda
karaktersegenskaper — de må nu för öfrigt vara ursäktliga eller ej — drifvit den
preussiska politiken att förbise gränsskilnaden mellan rätt och orätt. Särskildt
framhåller han härvid beteendet mot Danmark. »Ännu har ej Preussen satt i verkställighet
Pragerfredens femte artikel, genom hvilken det forband sig att åt Danmark återlemna
Slesvig» nordliga distrikt. Hvar gång de danska yrkandena härom lyckats göra sig
hörda inom det preussiska parlamentet, ha de på alla bäukarne väckt den mest
uppsluppna munterhet. »För de preussiska deputerade är det en den löjligaste sak i
verlden», läsa vi i det danska Dagbladet, »att 200,000 danskar tro sig kanua åberopa
sig på sin goda rätt. Att gent imot Preussen vädja till de ingångna
öfverenakom-melserna, synes dem vara en så tokrolig meulöshet, att man ej kan annat än göra
narr af den utaf hjertans lust.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
