- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 4. (Årgång 3. Juli-december 1870). /
413

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifvit bekanta med metaller; och vår bronsålder hade börjat.
Detta är hufvuddragen af professor Nilssons åsigt.

Det var naturligt, att denna åsigt, framstäld af en bland
fora-forskningens främste män och försvarad med hela kraften af den
lärdom och dialektiska skicklighet, som han under ett långt lif af
vetenskaplig forskning förvärfvat, skulle väcka ett stort uppseende,
äfven om man icke kunde i allt godkänna dess resultat. Man har
också framstält flera, och såsom mig synes vigtiga, anmärkningar
derimot; men utrymmets knapphet tvingar mig att här endast
framhålla några af de förnämsta.

Dr Hans Hildebrand har sökt ådagalägga, att fenicema känt
jernet redan långt innan de kommo till tenn-öama på Europas
vestkust (enligt hans åsigt troligen på Spaniens kust), och
sannolikt redan innan det första feniciska skepp seglade ut förbi
Her-kules’ stöder. Således, om fenicerna verkligen anlagt kolonier på
de britiska öarna och i Skandinavien, borde deras kolonister hafva
dit medfört kännedom om jern, liksom äfven om silfver, glas,
elfenben och skrifkonst, hvilket allt sedan urminnes tider varit
bekant för fenicema, men hvaraf intet spår finnes i vår bronsålder.

Det finnes dock ännu en annan omständighet, hvilken, såsom
jag tror, på ett ganska bestämdt sätt besvarar frågan, huruvida våra
äldsta bronssaker kunna hafva blifvit hit införda sjövägen vesterifrån.
Så vidt man hittills känner, äro nämligen de till vår äldsta
bronsålder hörande vackra och karakteristiska arbeten aldrig funna i
något af vestra Europas länder, ej ens i det på fomsaker af brons
för öfrigt så rika Irland. Museet i Dublin ihnehåller t. ex., enligt
en nyligen utgifven fullständig katalog l), ungefär 300 svärd och
dolkar af brons, samt 700 celter, eller de för i fråga varande tid
egendomliga yxor och mejslar. Ingen enda af dessa ett tusen
bronssaker, alla från Irland, äro dock af de lätt igenkänliga former,
som utmärka vår bronsålders äldsta tider, och hvaraf vi i
Skandinavien redan funnit ett betydligt antal. Detsamma gäller äfven
om alla andra till samma del af vår bronsålder hörande fomsaker.
Men det är icke tänkbart, att hvarje spår af dessa präktiga
arbeten, som de feniciska kolonisterna skulle hafva medfört till Irland
och andra länder i vestra Europa, lika väl som till Skandinavien,
kunde hafva fullkomligt försvunnit der, under det att de i stor
mängd äro bevarade i det ännu mera aflägsna norden.

Den omständigheten, att de utmärkta arbetena från början af
vår bronsålder äro fullkomligt okända i hela vestra och mellersta

*) "Wilde, Catalogue of the antiqmtics tn the museum of the royal Irith Academy.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:58:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/4/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free