Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lik »en saltstod, en stock, en sten, som ej har lif i sig, och som
saknar bruket af ögon, mun, sinnen och hjerta»1).
Men det kan ej annat än förefalla såsom en motstridighet,
att Gud skulle utrustat och bibehållit menniskan vid så härliga
förmögenheter i verldsliga och utvärtes ting, men låtit henne genom
det första syndafallet på en gång nedsjunka i så stor blindhet och
oförmåga i just de allra vigtigaste ämnen för hennes tro och
kunskap, att hon nu mera, utan öfvematurlig hjelp, skulle ingenting
kunna fatta eller tillegna sig, hvarken af Guds allmänna
uppenbarelse i naturen och samvetet, enligt Rom. 1: 19, 2: 14, ej heller
af den särskilda uppenbarelse, som kommit oss till del genom
kristendomen. Oaktadt arfsyndens förderf har ju menniskan ej
upphört att vara en tänkande och sedlig varelse, på hvilken
sanningen, på lämpligt sätt framstäld, synes kunna göra intryck och
frambringa tron, utan att denna genom en ny Guds eller hans
andes inverkan måste väckas och underhållas. Så trodde många
samariter på Jesus »för hans ords skull», och förklarade öppet
till qvinnan: «Nu tro vi; icke för ditt tals skull, ty vi hafva
sjelfve hört och veta, att han är visst Kristus, verldens Frälsare^.
Joh. 4: 41, 42.
Men tron må nu uppkomma på det ena eller andra sättet,
antingen genom sanningens egen kraft att lära och öfvertyga eller
tillika genom särskild, öfvematurlig inverkan, så är den likväl
nödig för rättfardiggörelsens rätta tillegnande; emedan Guds
förlåtande barmhertighet, rättfärdighet, frid och salighet icke kan
komma syndaren till del, om den icke af honom i ett troende
hjerta mottages. Men deruti går den modema pietismen längre
än t o. m. den ortodoxa bekännelsen, att den, tvärtimot Jesu egna
ord Luk. 7: 50, gör syndaförlåtelsen och saligheten lika oberoende
af tron som af bättringen, ja äfven af en sådan Guds kraft, som
skulle öppna vårt hjerta för nåden, utan låter den uppkomma och
skänkas oss uti och för det stora försoningsoffret allena. Ty så
läses det i en nyligen utkommen predikan af P. Waldenström
(tidskriften Pietisten för detta år, 1 häft. p. 59): »Icke har jag i mig
sjelf någon kraft», säger lagträlen, »men Gud har ju lofvat mig
sin kraft, och skulle icke denna kunna i en menniska uträtta
så mycket, att hennes kärlek till synden blefve krossad, att hon
upphörde att vara syndens träl samt kunde få ett uppriktigt hjerta
och ett rätt allvar att vandra i ett nytt lefverae.» Si, huru fint
och väl tänkt I Men öppna då ögonen en gång, och se, att det
!) Jmfr. Concordia Pia, Gefle upp), p. 518, 519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
