Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställen synes imellertid tillräckligt tydligt, att åtminstone de tre
första evangelierna och apostlagerningarne på intet vis lära en
arfsynd i den »bekännelsetrogna» kyrkans mening.
Snarare kunde man tro, att det fjerde evangeliet på de ställen
(Joh. 1: 12, 13; 3: 3—6) der författaren talar om en födelse af
anden till skilnad från en blott köttslig födelse, hänsyftade på en
sådan medfödd, syndig naturbeskaffenhet hos menniskan, från
hvilken hon måste födas på nytt, för att komma till ett ursprungligt
men förloradt fullkomlighetstillstånd och till delaktighet uti Guds
rike. Men först och främst talas här ej om det förlorade
guds-belätet i Adam, som borde återställas, utan om en rent andlig
nyfödelse till skilnad från en födelse ur blott sinliga lifselement,
sådan som den judarne åberopade genom sin härkomst från
Abraham; och för det andra har Luther i sin öfversättning oriktigt
nyttjat uttrycket födas på nytt, i stället för födas från ofvan d. ä.
ur en andlig princip, af Gud. En sådan ny födelse genom Kristus
behöfde menniskan, såsom i flere afseenden bortkommen från det
rätta lifvet i Gud, utan att derföre till sin andliga natur vara i
grund förderfvad, såsom dogmen lärer. Syndens ursprung må nu
för öfrigt förklaras på dett ena eller andra sättet, så är likväl
klart, att äfven hos den naturliga menniskan måste finnas någon
förmåga att motstå synden, utan hvilken man har svårt att förstå,
huru Jesus kunnat säga till den ene och andre syndaren, om hvilka
man ej ens visste, att de trodde på honom: »gack och synda icke
hädanefter» (Joh. 5: 14; 8: 11). Man finner således, att ej heller
det fjerde evangeliets författare afgjordt lärer en arfsynd eller en
medfödd viljans riktning endast till ondt enligt den kyrkliga
ortodoxiens mening.
Härmed vilja vi icke hafva förnekat, att ju den heliga skrift
verkligen lärer tillvaron af en orätt riktning hos den menskliga
naturen redan från början, nämligen ett missförhållande, bestående
i det öfvervälde, som kroppens drifter eller den sinliga principen
hos menniskan fått öfver den andliga. Detta framgår ur sådana
ställen, som t. ex. Matth. 26: 41: »Vaker och beder, anden är
villig, men köttet är svagt» (jemf. Rom. 8: 2, 4, 5. Gal. 5: 17;
6: 8), äfvensom det följer deraf, att den sedliga bättringen säges
bestå uti att korsfasta köttet, aflägga syndakroppen och så vidare.
Gal. ö: 24. Kol 2: 11. Detta onda är synd, såsom allt hvad
som strider mot menniskans sedliga bestämmelse, men egentlig,
straffbar synd eller synd, som tillräknas, blir det först då, om
menniskan icke motstår och bekämpar detsamma. (Hesek. 18:
20-22).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
